Whispers In The Dark
Det enda som hörs är klockans sekundvisare som tickar...
Det är skrämmande tyst.
I fyra dagar har det hörts en röst, varje kväll när vi skulle sova..
Hennes talband gick för fulla muggar.
Underbart skönt att somna in till det.
Två av nätterna sov jag knappt någonting.
Jag försökte verkligen, vred & vände på mig, slumrade till lite då och då...
men vaknade PRECIS hela tiden. Jag tror min hjärna är överbelastad med allt som hänt.
"Han" ringde och var "arg".
"Han" frågade varför jag sa allt till "Hon" o.s.v.
Jag kunde inte vara tyst, så jag skrek tillbaka.
Var så nervös så jag skaka, stammade när jag försökte prata. Men efter en stund så lugnade allt ner sig.
Både "Han" och jag lugnade ner oss.
Samtalet slutade lugnt.
"Han" sa att jag inte skulle säga något till "Hon" denna gång.
Jag vill berätta men jag vågar inte..
Jag tror att "han" är kapabel till att göra vad fan som helst.
Han har hotat mig förut, så vad kan hända nästa gång ?
Jag vill bara bort härifrån. Komma bort från allt skit.
Känns som att jag har legat på djupaste botten, hur länge som helst..Och jag får aldrig chansen att hinna ta mig upp innan nästa hemskhet dyker upp..
Det kommer alltid något nytt. It Scares Me !
Hur länge ska man orka ?
Alla säger att jag ej skall ta åt mig, men jag gör det omedvetet.. >__<
"Hon" har sagt att jag får bo hos henne på veckorna tills allt har lugnat ner sig.
Det är hur underbart som helst.
Men ångesten över att åka hem är inte alls lika kul.
Hoppas jag kan somna, i mörkrets otroliga tystnad.
"Whispers In The Dark"
1/1-07
Falling apart
Särskilt inte när du ringer och bara sluddrar för att du är så alkoholpåverkad.
Du säger att jag ska veta att jag alltid kan prata med dig om jag mår dåligt..
Men vet du en sak ?
Det som får mig att må mest dåligt, det är Du.
Du är den som orsakar min allra värsta smärta.
Du förstör allt hela tiden.
Du vänder kappan efter vinden, och du kan aldrig stå till det du har gjort fel, aldrig be om ursäkt..
inte ens stå för vad du själv tycker!
Det gör mig så fruktansvärt arg & förbannad.
Du tar till flaskorna och tror att allt ska bli bra.
Du klagar på andra att dom oftast dricker både fredag, lördag & söndag.
Men vad gör du själv?
Du är ju alltid full på helgerna.. Och då är det verkligen alla TRE dagarna.
Så prata för dig själv du.
Jag har aldrig känt att du är världens bästa pappa, eller att du gjort något otroligt bra... >__<
Men jag önskar att du var och hade gjort det !
En del av mig dör varje dag.. obemärkt!
Res dig upp *
Jag var så velig om jag verkligen orkade skriva eller inte!
Och nu har jag hamnat här..
Jag vet inte ens vart jag ska börja, det är så mkt som händer i mitt liv, så jag känner mig helt borkommen, det känns som att jag lever i en helt annan värld.. min egen värld!
För att få komma bort från allt som gör mig så fruktansvärt ont.. all smärta som jag känner inom mig..
Jag önskar att den bara kunde försvinna. Lämna mig och Mitt liv i fred...
Jag vill känna på någon gång, nu snart, hur det känns när allting är bra, att jag mår bra och att det absolut inte finns NÅGRA bekymmer alls =/
Men något sådant hopp finns inte kvar hos mig längre. Varje gång jag rasar och hamnar allra längst ner på djupaste botten så försöker jag gång, på gång, på gång att bygga upp min mur igen ..
Men varje gång som jag nästan är uppe så rasar allt igen..
Det känns så himla meningslöst.
Jag känner mig levande död
I have a reason to cry
Vi möttes där på parkeringen, vi såg varandra i ögonen och båda sken som solen.
Att få se ditt otroligt vackra ansikte, det där svarta håret och dom där blåa ögonen igen, var helt underbart.
Jag förstår nog fortfarande inte att det verkligen blev till verklighet.. Det som vi båda önskat så länge. Det värsta av allt , det var när du gick ..
Jag kände att det var alldeles för liten tid med dig, det kändes som att Du kom och sedan gick på en gång.
Jag kände tomheten i mina ögon när du satte dig i en bil, som jag visste att jag inte skulle få följa med i.
Det skulle ju vara vi, i flera dagar.. Men det gick inte.. Tomheten i mina ögon finns fortfarande kvar.
Där finns bara tomhet, saknad & längtan kvar.
Imorgon kommmer du min lilla vän , det känns både bra och mindre bra.
Jag vet inte varför, det är bara en osäkerhet som jag känner inom mig..
Du är en sådan underbar vän, och vet du en sak ?!
Den dag du lämnar mig, då kommer du ta med en bit av mitt hjärta..
Den biten behöver jag för att vara hel! Och utan dig är jag inte hel längre..
Du betyder <3
Usch ...
Fast jag egentligen inte borde.
HATAR LIVET !
Penelope, rädda mig <3
Ensam och Svag
Jag känner mig ensam, utanför och svag.
Men varför känner jag mig ensam?
Det borde jag inte göra, jag klarar ju det mesta på egen hand.
Jag är svag för att jag inte sköter skolan, och bara tänker på allt.
Musiken är min allra bästa vän.
Det är musiken som får mig att känna mig levande.
Jag önskar att jag skulle kunna slänga all min smärta som jag bär med mig på en soptipp, som med allt annat.
Försöka glömma det som har hänt. Det som händer.
Men det går inte. Jag är en för svag person.
Önskar att jag bara kunde glömma och sedan gå vidare.
Men det är helt omöjligt.
All denna smärta som jag bär på kommer följa mig livet ut.
Vad skönt det vore om man inte fanns...egentligen..
Inga problem, inga bekymmer, ingen smärta.
Bara sitta uppe i himlen och titta ner på mina älskade vänner & familj.
Skydda de mina, så att inget ont skulle kunna hända.
Och jag skulle nog skydda pappa endå, även om jag ville honom allt ont.
Det finns ingen annan människa som gjort mig så illa som han.
Att han kan? Mot sin egen dotter?
Han kanske aldrig ville ha en dotter.
Vad vet jag, det är en fråga som jag aldrig kommer få svar på.
Han sa en gång :
" Jag hatar dig över allt annat. Jag har aldrig velat haft en dotter och jag önskar att du inte fanns."
Det kanske är sant?
JAG ÖNSKAR ATT JAG INTE FANNS!
Jag behöver dig <3
You and Me
Jag kliar dig lite bakom örat.
Jag hör hur du andas.
Vi andas samma luft, vi har kul tillsammans, vi gör allt tillsammans!
Du älskar mig och jag älskar dig.
Det enda som skiljer oss åt är att....
...du är hund och jag är människa...
I wish you were different
Du var en av världens snällaste människa.
Men du hade inte kontrollen på dina flaskor.
Du ringde mitt i nätterna för att tala om dina problem, de värsta var att vi redan visste om dom.
Många gånger satt jag bara där, grät inombords.
För att jag inte orkade höra mer av allt som du sagt, flera gånger om.
Alla hade hört samma... om och om igen.
Att du var ensam, ingen som brydde sig om dig..
Det var bara tomma lögner..
Du var en glädje spridare när du inte hade druckit..
att du inte fattade att vi älskade dig.
Inget blir någonsin som det har varit.
men jag vet att det här är det bästa..
Jag kan inte leva med någon som hatar mig.
Jag önskar att du var annorlunda..... Pappa!
Nu är det bara jag som får leva vidare med smärta, panik & ångest.
Bussresan
Men endå inte lika lång som vanligt.
Jag tänkte på dig hela vägen hem.
Tankarna for runt i mitt huvud.
Om allt vi varit med om.
Och till slut hamnade jag på vad som skulle hända sen (?!)
Tanken slog mig:
"Tänk om du aldrig hör av dig nå mer?!"
att jag aldrig mer skulle få veta hur du mådde, vad du gjorde och hur livet var för dig.
Det är det värsta som kan hända.
Att förlora sin bästa vän, som man vandrat med genom både mörker och ljus.
Tårarna rinner, för saknaden efter dig är alldeles för stor.
Du är ju min skyddsängel, men jag har dig här!
Varje natt ligger du tryggt i min hand, och jag kan nästan känna värmen.
Så nära, men endå så långt borta.
Jag älskar dig<3
FAAAN
Jag skulle ha tagit 8.50 bussen.
JAG HATAR PANIK & ÅNGEST ='(
Jag orkar fan inte med den, den plågar mig.
I HATE MYSELF !!!!! >____<
*jagsaknardig<3*
Dead...
Jag stog ute på balkongen och rökte.
Jag tittade upp på himlen och molnen for alldeles för fort förbi . Jag blev alldeles yr. Också tänkte jag "nu dör jag" också slutade jag att andas. Jag visste inte vad jag skulle göra. jag fimpade ciggen och gick in. jag kunde knappt röra mig, jag bara skakade av rädsla, för jag trodde verkligen att jag skulle dö. >__<
I Wish I Had An Angel
Jag läste, läste och läste.
Till slut kom det något som var väldigt oväntat.
Jag sökte upp det, visste vem det var.
Och började läsa. Så dumt ...
Ångesten kryper runt inom mig.
Hur kunde jag vara så dum att läsa?
Jag ville veta, men nu vill jag inte veta längre.
Det gjorde mig fruktansvärt besviken.
För en person som jag saknar så otroligt mycket.
Så borde jag inte ha läst.
Det gör ont i mitt hjärta att veta vad som skrevs.
Jag ville inte veta sanningen.
Det var länge sedan, men det gör fortfarande lika ont.
Det var sant det som du hade skrivit.
Jag förstår att du ville ge tillbaka.
Men varför just på det viset?
Ensam i mörkret.
Ute det blåser och är kallt.
Det ska vara varmt inomhus.
Men händerna är iskalla.
Fryser och skakar.
Kan inte röra dom.
Dom är stela.
Stela av kyla.
Hjärtat börjar bli kallt.
Det fryser sakta till is .. !
Eller är det bara ett enda stort skämt?
Vilken misslyckad människa.
Kill Me
Ont, ont, ont. Det försvinner aldrig.
Det gör ont precis hela tiden.
Vaknar flera gånger om natten och inte kan sova.
Det känns som att någon spränger dynamit i mitt huvud.
Någon skär i min hals..
Det gör fruktansvärt ont.
Önskar att jag blir frisk snart..
Den psykiska delen är det inte så bra med heller.
Men jag har inte tänkt på den just för tillfället.
Har inte haft orken.
Ingenting har existerat hos mig.
Jag har mest bara varit.
KILL ME...
It Scares Me
Här sitter jag.
Rädslan, ångesten & Paniken tog över min kropp.
Jag kunde inte stå tillbaka.
Så nu sitter jag hemma, lyssnar på musik.
Tårarna rullar ner för mina kinder.
Sminket försvinner.
Är alldeles svart.
Svarta kläder, och det svarta sminket som runnit längs mitt ansikte.
Det måste bort, så ingen ser.
Vem jag egentligen är.
En feg människa som sitter hemma och gråter.
Vilken sjuk värld Jag lever i.
It Scares Me !
I Don´t Want To Sleep
Jag vill inte sova, och särskilt inte när jag vet att imorgon är det en ny dag, med panik, ångest och rädsla.
Rädsla för att komma tillbaka till en klass som inte tycker om mig, panik för att gå och Sova och sedan vakna, åka buss, och veta att man är på väg till skolan, ångest för att jag verkligen inte vill dit. Där det är som ett rent helvete för mig!
Jag vill inte tillbaka dit.
Please, I Don´t Want To Sleep.
And I Don´t Want To Go Back There!
I Hate That Place, So Much.
I WANT TO HIDE !!!
Alla Minnen Finns Kvar
Om all den kärlek jag känner, och all det smärta.
Jag har svårt att berätta, mina känslor är svåra
Jag känner glädjen, men endå fäller jag tårar
Har upplevt saker som är svåra, som gjort det hela jävligt svårt
Men endå lever jag, år efter år
Trots självmordstankar, så har jag kämpat mig enda hit
Har tagit dag för dag och kommit igenom bit för bit
Livet var skit, jag ville sluta leva.
Stöta kniven i mitt bröst, komma bort från allt.
Själen är full av rispor och brännsår.
Jag vill tacka alla mina vänner, för att dom finns till och stöttar.
Att dom stannar när jag är nere och inte tröttnar.
Utan er är jag död, utan er är jag ingenting.
Allt ni gjort för mig stannar kvar i mitt minne.
Alla minnen finns kvar, och dom bränner i min själ.
Vad är meningen med livet? Hör jag verkligen hemma i denna värld?
Varför känner jag såhär? Vad är det som fattas ?
Jag är vilse i livet, mitt liv är borttappat.
Det är en bit som fattas, men jag vet inte vad.
Ett hål i mig själv, som jag känner av varje dag.
Det sticks och det svider, jag plågas & jag lider.
Men jag tänker som så att det läks nog med tiden.
För det sägs ju att tiden läker alla sår.
När allt detta försvinner, då ska jag fira.
För då blir det den dagen som jag ska sluta lida.
Jag hatar livet, men jag älskar att leva.
Jag är fri som en fågel, men bunden i en kedja.
Värk och sveda, sveda och värk.
Mitt hjärta är brustet, utan att det märks.
Kärleken så vacker, men endå så farlig.
Förtrollande känsla, men endå så skadligt.
Trots alla risker, så älskar jag mina vänner.
Alla känslor på en gång, nu kommer huvudvärken.
Alla känslor på en gång, skärsår och rivmärken.
Känslan vill ut, den har rivit och klöst.
Jag kämpar emot, men jag kämpar meningslöst.
Ut med agretionen, alla har sitt eget sätt.
Man blir av med känslan, känslan går till retrett.
Men den kommer tillbaka, när man minst anar.
Det är som mardrömmar, känslan har vissa dagar.
Ilskan knackar på, och stiger in objuden.
Detta är värsta delen, nu kommer alla ljuden.
Jag börjar skaka, handen flyger in i väggen.
Ett stort jävla hål, ska ja ta de som ett täcken?
Ett tack till familjen, kärlek utan gräns.
Och ett lycka till, till dom som vet hur det känns.
Vi hittar alla en mening, vi hittar ett svar.
Och kämpa vidare, ni som har en bit kvar.
*Gjort om den lite, kunde inte beskrivit mig själv bättre.
Och jag är en utav dom som har en bit kvar*
Vart finns hoppet?
Det känns som att jag har gett upp allt.
Att jag har gett upp hoppet om skola och allt annat.
Det finns ingenting kvar att ge.
Men varför ger jag dom inte ens en chans?
Jag känner dom inte och dom känner inte mig.
Konstigt.? Nej.
Jag måste få tillbaka lite hopp om att jag ska klara det.
Men det är som totalt bortblåst.
Det går bara inte.
Jag är sjuk, fysiskt. Den psykiska delen försvann för ett tag.
Tills idag, när jag började läsa om allt.
Allting ploppade upp i min hjärna, och det vill inte försvinna.
Rädslan att gå upp på morgonen, rädslan att gå till skolan..
Och framförallt rädslan att komma till skolan och alla undrar vart jag har varit.
Kommer inte klara detta, jag känner det.
Jag vill vara stark, men snälla någon.
Ge mig hopp.
Bota all min rädsla. Men vem kan det ?
Om inte ens jag kan, så hur ska någon annan kunna hjälpa mig?
Hur skulle jag kunna klara mig utan dig?
Du finns alltid där för mig, men endå vill jag bort.
Bort från mitt eget hem..
Där som jag egentligen trivs.
Men att få komma bort till något eget,
och bara få gömma mig från allmänheten.
Inte behöva prata med någon, bara gömma mig.
Vad fegt att gömma sig ellerhur?
Förlåt.
Jag Älskar Dig Mamma <333
Penelope
Jag önskar dig all lycka i världen.
Saknar dig.
Jag Älskar dig av hela min själ<3
Regn & Kallt
Det blåser och regnet slår mot rutan.
Musiken strömmar i mina öron, tårarna rullar ner för mina kinder.
Torkar bort tårarna för att dom inte ska synas, det kommer bara mer, mer och mer.
De slutar aldrig..
Ett år är förlorat, och ingenting går att göra åt det.
När ska detta helvete sluta?
Jag har mig själv att skylla för allt detta.
Paniken och ångesten strömmar igenom hela min kroppen.
På grund av vad?
En människa som inte orkat tagit sig igenom ett skolår.
Allt börjar om på nytt.
Varför tog jag inte tag i det?
Snälla kom hem!
Jag behöver dig.
Älskar dig mer en något annat <3
Jessica
Utan dig hade det här aldrig gått.
Jag hade inte klarar mig utan dig.
Men förlåt, jag vet inte om jag klarar det endå.
Det kommer bli stopp snart, och vad händer då?
Det vill jag inte ens tänka på.
Tack för all stöd & hjälp.
Jag behöver dig, Lämna mig ALDRIG!
Älskar dig <3
Penelope
Du betyder jätte mycket.
Lämna mig inte!!!
Jag älskar dig<3
Not again..
Jag får inte, jag vet, jag vet, jag vet.
men jag kan verkligen inte.
Går och lägger mig på kvällarna, får ångest över att jag ska vakna nästa dag och gå till skolan.
Det är det värsta som finns. Det gör ont, att behöva göra något som man inte vill, eller gå till en plats där man verkligen inte trivs. Finns inte någonting som gör att jag vill komma tillbaka till skolan.
Har inte gått på flera dagar. Dom ringer väl hem snart, men det må så vara.
Vill aldrig tillbaka dit. Vill till min gamla klass, mina gamla vänner som jag verkligen tycker om.
Inte några som inte tycker om mig, och jag tycker inte om dom. >__<
Det måste få ett slut snart.
Jag måste ta mod till mig att förklara. Förklara varför!
Jag vet egentligen inte vad jag ska säga, men den dagen kommer att komma.
Och då måste sanningen fram.
Jag gör dig illa, jag sviker dig, gång på gång på gång, och endå finns du kvar.
Varför gör jag dig så illa hela tiden?
Det kan jag inte förstå.
När jag älskar dig så mycket som jag gör, och gråter varje gång vi lagt på för att jag vet hur jävla illa jag har gjort dig.
Kan man verkligen göra så mot någon som man älskar så mycket?
Kärlek gör ont, det vet jag.
Men att det gjorde så här ont...
det visste jag inte.
Vilken vecka!
Gick i skolan i måndags men sen har jag varit hemma.
Förhör hemma i Onsdag, det gick riktigt bra faktiskt.
Nervös var man , men jaa det var inte SÅÅÅ himla farligt.
Har inte gjort ett jota denna vecka förutom att jag var och klippte mig med mamma igår.
Fin fint ^__^ Det endra bra för den här veckan...
Imorse kom Göran upp till mamma med sin vovve Kevin :) Värsta sööt ^^,
VILL HA :) vilken gobit , hehe. Jag ska antagligen få ha han i helgen ;D
Mysigt värre ..<3
Jävla fittskola, fy fan vad less jag blir.
Trivs inte i klassen, vill inte gå dit . Varje dag vaknar jag med ångest för att jag MÅSTE till skolan, men jag går inte iallafall. Varför ska man gå om man mår dåligt av att komma dit ??
Fick ett brev igår om att jag har skrivits ut :S jag har inte den blekaste vad det handlar om.
Det står också att jag "ej har infunnit mig på upprop, eller hört av mig". Vad är det för jävla skitsnack?
Jag var på uppropet, jag har varit i skolan, jag har gjort prov i skolan.!
SÅ VAD FAN HÅLLER DOM PÅ MED ???? :@
Har ringt rektorn idag, men hon svarar inte. Har fan ringt halva skolan men inte ett enda jävla svar någonstans, fy faan orkar inte med skolan längre.
Hoppas skiten brinner upp !!!
Jag hade varit totalt krossad om inte du funnits vid min sida.
Jag älskar dig mega mycket <333
Du är en ängel.
Utan dig vore jag ingenting.
Att jag inte insett hur jobbig jag har varit på dig?
Du är ju alldeles för snäll.
Det har jag kommit underfund med nu.
ÄLSKAR DIG MAMMA <333
