Du var en av världens snällaste människa. 
 Men du hade inte kontrollen på dina flaskor.
Du ringde mitt i nätterna för att tala om dina problem, de värsta var att vi redan visste om dom.
Många gånger satt jag bara där, grät inombords.
För att jag inte orkade höra mer av allt som du sagt, flera gånger om.
Alla hade hört samma... om och om igen.
 Att du var ensam, ingen som brydde sig om dig..
Det var bara tomma lögner..
 Du var en glädje spridare när du inte hade druckit..
att du inte fattade att vi älskade dig.
Inget blir någonsin som det har varit.
men jag vet att det här är det bästa..
Jag kan inte leva med någon som hatar mig.

Jag önskar att du var annorlunda..... Pappa!

Nu är det bara jag som får leva vidare med smärta, panik & ångest.