Fem månader hade gått..
Vi möttes där på parkeringen, vi såg varandra i ögonen och båda sken som solen.
Att få se ditt otroligt vackra ansikte, det där svarta håret och dom där blåa ögonen igen, var helt underbart.
Jag förstår nog fortfarande inte att det verkligen blev till verklighet.. Det som vi båda önskat så länge. Det värsta av allt , det var när du gick ..
Jag kände att det var alldeles för liten tid med dig, det kändes som att Du kom och sedan gick på en gång.
Jag kände tomheten i mina ögon när du satte dig i en bil, som jag visste att jag inte skulle få följa med i.
Det skulle ju vara vi, i flera dagar.. Men det gick inte.. Tomheten i mina ögon finns fortfarande kvar.

Där finns bara tomhet, saknad & längtan kvar.

---

Imorgon kommmer du min lilla vän , det känns både bra och mindre bra.
Jag vet inte varför, det är bara en osäkerhet som jag känner inom mig..

Du är en sådan underbar vän, och vet du en sak ?!
Den dag du lämnar mig, då kommer du ta med en bit av mitt hjärta..
Den biten behöver jag för att vara hel! Och utan dig är jag inte hel längre..
Du betyder <3