Allt man hör är ett tjutande ljud som smärtar öronen
Allt man ser är ett gunganda golv, väggar som kryper emot en
människor som kommer allt närmare för att sedan fråga hur man mår
Hjärnspöken, dödsångest, panikångest, ångest i största allmänhet
Alla snackar dom om folk som är psykiskt sjuka.
" De borde fan tas in på psykhem, dom är inte frisk. "

Och det är nu jag börjar förstå vad dom menar.
Att prata om andra gör jag inte, så jag pratar om just MIG.
Ja, jag är sjuk. Men det tog tid att insé vad som egentligen inte stämde.
Deprimerad och ångestattacker, ja det var inte så svårt att lista ut.
Men att det skulle gå såhär långt hade jag dock aldrig trott.
Denna vidriga ångest kastar sig över mig med en kvävande känsla.
Och den vill verkligen inte lämna mig i fred.
Tabletter hit, tabletter dit.
Men frågan är. .
. . hjälper dom verkligen?!
Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro.
Men det jag vet nu, är att jag håller på att bli alldeles knäpp.
Jag är inte som jag var förut, och det måste jag leva med.
Men jag ska bli "frisk", jag ska kunna leva ett normalt liv.
Inte behöva vara orolig att luften skall ta slut, att hjärtat ska stanna.
Att jag måste lämna min plats här på jorden.

För det mina vänner . .
. . det är det absolut sista jag vill!

I spegeln syns en fet, ful och riktigt äcklig tjej.
Hon har en mage stor som en badboll, ett ansikte som en fotboll och ben stora som stockar.
Hon har inte en tanke på det i det stora hela.
Hon håller ett leende, hon umgås med sina vänner, familj och pojkvän.

I ett tidigt stadium i deras förhållande kunde hon inte ta av sig kläderna förns hon var under täcket.
Hon skämdes så över sin kropp, och hade alltid varit missnöjd med den.
Men ju fler komplimanger hon fick av sin pojkvän så slappnade hon av allt mer och mer.
Till slut kunde hon likväl stå framför honom alldeles naken, inte ett klädesplagg på sig.. utan att skämmas.
Men sen kom det, då hon verkligen tog sig en funderare över hur hon egentligen såg ut.
En virvlande känsla i magen, det kändes som något var på väg upp och som sedan satt fast i halsen.
Hon ville egentligen bara kräkas, hon verkligen avskydde sin kropp.
Fanns inte en enda liten del på hennes kropp som hon var nöjd med.
Ingenting.
Tankarna for . . 
" Hur fan kan han vara med mig? Han kan ju få vem som hellst!
Varför håller han fast vid mig ? Vad ser mina vänner hos mig? "
Ja, allt möjligt for runt i huvudet på denna tjej.


Men vissa gånger hjälper det inte att ANDRA tycker att man duger. .
. . man måste tycka det själv, för att kunna trivas med sitt utseende !




 

En helt vanlig fredag, sitter hon vid sin dator då hennes telefon plingar till.
Ett nytt meddelande.
Hon tar telefonen i sin hand och öppnar meddelandet.
Men får snabbt se att det var från hennes ex pojkvän som hon trodde var borta ur hennes liv.
Som hon inte ville tänka på, höra talas om, eller se.
Han skrev ett helt vanligt meddelende som " Hej. Hur mår du?"
Och "ja, visst kan jag väl svara på detta " tänkte hon.
Självklart svarade hon. .
. . men som vanligt så slutade han inte att skriva.
Återigen kom alla snälla och rara ord.
Dom som sårat henne så enormt.
Han bad henne om en liten grej, vilket hon vägrade göra.
En ganska enkel sak, men för henne var det helt annorlunda.
Det var som att begå rent självmord.
Det var då det "tog hus i helvetet". Det var som en blixt från klar himmel.
Allt svartnade, flickan hamnade i en helt annan värld.
Paniken, ångesten, rädslan, ALLT kastade sig över henne.. Men varför?
Jo, dessa ord hade hon hört förut.
Vilket resulterat i ett hårt slag mot hennes ömtåliga kropp.
Återigen fick hon uppleva de känslor som hon en gång känt.
Hon kröp ihop, skakade och började gråta hysteriskt.
Hon tänkte bara på en enda sak ...

Varför lämnar han mig aldrig ifred?

Jag känner mig alldeles tom,
totalt slut på energi i kroppen.
Den elaka ångesten har trackasserat mig hela dagen.
Men jag har kämpat emot den, tvingat den att lämna mig.
Den ligger där och vilar,
vill inte riktigt ge sig av.
Men jag ger mig inte nu, den ska bort.
Bort, bort, bort
Försvinna för gott.
Lämna min kropp i fred.

Jag ska klara detta.
Jag klarar detta.
Men inte utan er.
Tack för att ni finns! <3

6 månader har gått,
och det har varit de absolut bästa månaderna i mitt liv.
Aldrig varit såhär lycklig med någon annan.
Han är det bästa som någonsin hänt mig.
Jag vill bara säga att jag känner mig oerhört lycklig,
och kan lova att fler månader skall det bli .

Jag älskar dig över allt annat Tobias ! <3







" En person är en person oavsett format "

Vad menar du egentligen?
Om jag inte träffar han så vet du att jag älskar dig?
På snart 5 månader har du aldrig ens varit i närheten av att säga nå dylikt.
Vad ska jag tro egentligen?!
Hur ska jag kunna bevisa min kärlek till dig om du inte sett den på 5 månader?
Jag känner mig helt tom i kroppen, knappt en tanke finns känns det som.
Men egentligen så är det nog många tankar som snurrar,
men det är nog så att jag inte kan fokusera på det.
Det jag kan fokusera på är smärtan.
Men tar den hellre fysiskt.

Om du inte vet vart du har mig . .
. . hur ska jag då veta vart jag har dig? </3

Gav mig på ett försök att sova för någon få timma sedan.
Lyckades jag ?! ... Nej !
Det slutade med en kraftig panikångest attack, vilket inte är nå vidare.
Så har suttit nere och kikat på tv med E , men ska ge mig på ett till försök att sova alldeles snart.
Kände att jag behövde skriva av mig lite bara.
Känner att paniken fortfarande strömmar i kroppen,
en sådan jävla obehaglig känsla.
Men ska försöka ignorera den, så kanske den försvinner.. så småningom..
Även pratat med D stor del av kvällen.
Lika trevligt som vanligt, vill bara att den dagen ska komma..
.. då vi äntligen ska träffas.
Du är en ohyggligt fin vän.


Ett stort tack till D & E som fick mig att slappna av.
Om ni bara förstår hur tacksam jag är att ni fanns där just då.
Och att ni alltid  finns vid min sida.
Kramar i mängder <33

Som vanligt sitter jag uppe, och är inte det minsta trött.
Magen är paj och har känt mig rätt nere hela dagen,
men ändå inte.
" D " har lyckats hållt mitt humör uppe i stort sett hela dagen.
Och verkligen fått mig att tänka efter, och fått mig att inse att man
någon gång måste kunna sätta stopp för vissa saker.
"Ett nej är alltid ett nej", det var så han sa.
Nu är det bara dags för mig att våga säga det också.
Och jag ska lyckas.
Jag kommer lyckas.
Och det är tack vare dig min vän.
Om du bara visste vad glad jag är att vi har tagit upp kontakten igen.
Du är en underbar vän .
Och att få träffa dig kommer bli en upplevelse som jag förmodligen aldrig kommer glömma!

Idag känns allt sådär underbart skönt igen.
Den där sköna känslan av kärlek bara bubblar inom mig.
Har verkligen fått bekräftat nu att du verkligen inte tänker lämna mig,
och det är en oerhörd lättnad måste jag säga.
Och att saknaden efter dig är så pass enorm som den är nu,
 är aningen tungt,
men jag vet att det inte är så himla långt kvar tills vi får träffas.
Så ska försöka tänka positivt, och få dagarna att gå .. så är vi alldeles snart där :)
Du är så otroligt fin på alla sätt och vis, jag tycker om dig nå så fruktansvärt mycket.
Att få ha dig så djupt i mitt hjärta, är det absolut bästa som finns.
Det finns verkligen ingen annan jag älskar ,
så pass mycket som Jag älskar Dig.
Du kommer för evigt vara min lilla Panda :)
Kommer aldrig släppa taget om dig sötnos.
Tobias Michael Hedlund , du är det absolut dyrbaraste jag har! <3333


OBESKRIVLIG KÄRLEK !! <333