I spegeln syns en fet, ful och riktigt äcklig tjej.
Hon har en mage stor som en badboll, ett ansikte som en fotboll och ben stora som stockar.
Hon har inte en tanke på det i det stora hela.
Hon håller ett leende, hon umgås med sina vänner, familj och pojkvän.

I ett tidigt stadium i deras förhållande kunde hon inte ta av sig kläderna förns hon var under täcket.
Hon skämdes så över sin kropp, och hade alltid varit missnöjd med den.
Men ju fler komplimanger hon fick av sin pojkvän så slappnade hon av allt mer och mer.
Till slut kunde hon likväl stå framför honom alldeles naken, inte ett klädesplagg på sig.. utan att skämmas.
Men sen kom det, då hon verkligen tog sig en funderare över hur hon egentligen såg ut.
En virvlande känsla i magen, det kändes som något var på väg upp och som sedan satt fast i halsen.
Hon ville egentligen bara kräkas, hon verkligen avskydde sin kropp.
Fanns inte en enda liten del på hennes kropp som hon var nöjd med.
Ingenting.
Tankarna for . . 
" Hur fan kan han vara med mig? Han kan ju få vem som hellst!
Varför håller han fast vid mig ? Vad ser mina vänner hos mig? "
Ja, allt möjligt for runt i huvudet på denna tjej.


Men vissa gånger hjälper det inte att ANDRA tycker att man duger. .
. . man måste tycka det själv, för att kunna trivas med sitt utseende !