Att vakna varje morgon, med samma dumma frågor varje dag
Inte konstigt att man blir dum i huvudet.
Att bara gå hemma och fundera på sådant man inte skall behöva fundera på.
Man borde bara skita i allt och leva i nuet, ta ett steg i taget.
Gå på känsla, och bara göra det man vill.
Jag vill bli frisk , nu .. men kommer inte bli frisk förns jag får något att sysselsätta mig med.
Och tro på.
För tron om en framtid, den kan jag inte ens se .. Den befinner sig alldeles för långt borta..
eller snarare, den finns inte alls för mig just nu.
Men den kommer att dyka upp, bilder kommer att byggas upp, dag efter dag.
Allt eftersom jag börjar må bättre.

Mina tårar föll när du sa att du skulle fylla mig med energi, att jag skulle komma hem som en ny människa.
Dina ord når ända in i djupet av mitt hjärta, du fyller mig med färg.
Du får mig att orka, att vilja, att tro ..
Jag älskar dig brorsan! <3






[ Jag vill se en ändring innan det är försent ]

.. kan jag lova..
Vilken skyjävla yrsel ..
Ser dåligt som fan, allting som kommer i min väg är suddigt.
Ont i ryggen och det hugger i bröstet på mig.
En aning skitless på detta mående nu kan jag lova.
Ska försöka sluta med tabletterna också, hoppas det är dom som gör att jag mår såhär.
Jag ska klara det utan tabletterna, och det SKA gå .. Så är det bara.
Dom lugnande får hjälpa mig tills vidare.


Jag klarar inte av detta nå mer,
vill bara få ett slut på allt.




T.H - min kärlek till dig är obeskrivlig!! <3

Klockan ringde 04.45, trött som sjutton var jag.
Kärleken var minst lika trött som mig, så jag mös in mig i honoms famn.
Det var så otroligt varmt och mysigt, ingen av oss kände riktigt för att kliva upp.
Men vi visste att vi var tvungen.
Vi klev upp och klädde på oss, älsk for iväg och jag gjorde mig i ordning för att gå över till L.
Jag och L hämtade även upp J som också skulle jobba med oss.
Hade fått tvillingkalvar också, riktigt söta var dom.
Har haft en riktigt mysig morgon i lagårn, helt underbart.
Känner mig på hyffsat bra humör idag, det kanske är på väg att vända nu.
Har städat hela rummet, lagt i en tvätt maskin och tagit upp kläderna.
Det var verkligen på tiden måste jag säga, det såg ut som ett bombnedslag på rummet.
Nu blir Tobias glad när han får se att jag varit liiiite duktig idag iaf :)

Just nu sitter jag i telefon och pratar med Egget :P hon bara yrar en massa,
och jag skriver blogg.. Vilket rogivande samtal ;D haha ..
Men hon är söt ^^, *sakna*


Alldeles snart ska jag kila över till L och luncha med  henne. Sen KANSKE följa med tillbaka till kossorna.
Får se om T kommer ut eller om han kommer senare.
Blir nog bad ikväll igen , så underbart skönt.

Nej, nu ska jag göra någon nytta.



Take care !!

Hela min värld rasar
Hur länge ska man orka stå ut?!
Jag skulle bara vilja ge upp, men jag vet att jag måste fortsätta kämpa.
En kamp, en kamp mot bättre mående.
Men när fan ska det komma?!
Och inte lyssnar läkaren heller.. Fasen , inge kul att må såhär.
Vadå dubbla dosen?!
Kommer ju bli helknäpp innan detta är färdigt.

Snälla, Ge mig ett liv någon, jag står inte ut!!

Har en grymt olustig känsla ikroppen.
Det värker i min vänstra arm, och varje gång jag röker får jag ett grymt tryck över bröstet.
Nästan som en stor, tung sten ...
Dags att sluta röka, annars lär man väl inte vakna upp nå mer.
Det får bli snus nu.. för fasen .. såhär vill jag inte ha det.
Wish me luck!

Mitt humör är verkligen inte på topp.
Deprimerad och en aning ångestfylld.
Känner mig trött och seg i kroppen.
Träffat kuratorn idag, och det kändes helt okej.
Skönt att få prata av sig lite.
Känns som jag står mitt i något och inte vet vart jag skall gå.
Jag står och stampar på samma fläck och tycks inte röra mig en millimeter.
De nya tabletterna funkar helt okej, förmodar att de är dom som gör att jag känner mig
lite extra nedstämd. Men det är ju en del av funktionen. . får hoppas det blir bättre snart.

Och nu måste jag verkligen tänka till.
Jag vill hjälpa och jag kan klara det, det vet jag.
Men om de allra närmsta sviker en .. Vad gör man då?!
Känner mig helt ensam om att känna och tycka som jag gör.
Varför gör man det?!
Jag vet att jag inte är ensam, men endå så känns det så.
Känns som kärleken har lagt sig på is på något konstigt vis.
Jag vill känna den där riktiga känslan igen..
känns som han är på väg ifrån mig.. känns som han drar sig allt längre ifrån mig..
.. och det sista jag behöver nu, är att förlora honom.






 Ett liv som var helt, varar inte i all evighet!

Folket kikar på hockey och jag nördar dator.. som vanligt..
Hockey intresserar mig inte nå vidare.
Men kan vara trevligt att vara omringad av folk också..
.. kanske inte idag men .. jaa..
Förkyld och feber , hej och hå.
Nya tabletterna hämtade jag ut igår också.
Får hålla tummarna att det blir bättre av dessa.
Fick panikattack idag utan anledning också,
inte haft någon på länge.
Klarade mig dock från att ta lugnande, det känns bra faktiskt.
Dumt att bli beroende av dom, men ibland går det inte utan.
That´s it.
Fortfarande yrsel i huvudet, men det kanske lugnar ner sig.
Tar ju dock ett tag innan dom ger någon effekt.
Nu är det bara hålla hoppet uppe om ett bättre mående.
Och hoppas på att jag blir frisk snart, så less på att vara sjuk.
Både fysiskt och psykiskt!!





- T.H, du är min ögonsten. Jag älskar dig sååå ! <3

Idag är jag verkligen inge pigg alls.
Febern har kastat sig över mig och känns som mina lungor pressas ihop,
att luften knappt kommer ner, att jag måste kämpa för att få luft.
Alldeles varm i huvudet, och fruktansvärt trött.
Känner egentligen inte för någonting idag,
men ska försöka ta mig till D & E för en filmkväll med T.
Skönt att bara ta det lugnt, vill bli frisk!!!
Ska ju träffa P på torsdag, då måste jag vara frisk.
Håller tummarna att jag blir piggare, för inge kul att vara såhär.
Dessutom ger mina tabletter mig en otrolig yrsel,
så imorgon blir det till att fara på Apoteker och hämta ut andra.
Hoppas verkligen att det blir bättre då.
Dock har ångesten försvunnit och kommer allt mer sällan, men resten då...
iiiiihk >.<
Nej, måste fixa så jag mår bättre, för såhär vill jag inte ha det!





- Mor, kärleken, bröder & vänner;
Jag är så fruktansvärt glad att ni finns vid min sida.
Hur fasen skulle jag klara detta utan er?!
Ni är min livsglädje, mitt ljus.
Jag älskar er nå så ofantligt mycket.
Ni betyder verkligen ALLT.
Jag är ingenting utan er! <3

Känns som en stor sten ligger på min bröst.
Måste verkligen tänka på andningen för att få luft.
Känner mig tom på något underligt vis.
Kan inte sätta ord på vad det är som känns fel.
Det är en känsla jag har och den är inte trevlig.
Känns som att hjärtat slår allt saktare för varje andetag jag tar.
Jag önskar att det var ångesten, men det känns..
.. det är verkligen inte den som spökar.

Vad är det som är på tok?!?!?








> älskar mina vänner & min familj över allt annat! <3

Vaknade med ett ganska gott humör, kände mig rätt pigg.
Sakta men säkert smög sig ångesten på. .
men men .. som vanligt åkte T till jobbet och jag for hem till pappa.
Blev inte långvarig där inte, utan jag tog mig en promenad och träffade S.
Vi gick hem till honom och kikade på lite film.
När kvällen kom så for jag, S & Tj fram och handlade lite grann.
Sedan satte vi oss på HP och tog oss en varsin kopp kaffe och småsnackade lite innan vi skulle hem.
S & Tj for hem och jag tog mig en promenad hem till far.
Runt kvart i tio kom mamma och hämtade mig, lr ja .. jag körde hem mig själv.

Nu ligger jag i sängen och känner mig en aning ensam.
T sa att han skulle sova hemma och var putt för att jag inte pluggat nå, men jag har ingen ork till det.
Ingen ork att tänka på skolan överhuvudtaget.
Dock fick jag ett samtal för 2 sek sedan och det var T och han undrade om han fick komma hit.
Och självklart vill jag att han skall komma, för vem vill sova själv när man får tillfälle att sova bredvid den bästa?
Ingen, antar jag.
Känns lite som en lättnad att han skall komma och sova hos mig.
Det är så underbart att vakna och se hans vackra ansikte, då vaknar man verkligen med ett leende. .
. . ett äkta leende dessutom!

Imorgon blir det um kl 11 och sedan kuratorn vid 14.. Får se hur det går, skulle bara vilja skita i det,
men det går ju inte. Jag behöver detta och det vet jag innerst inne. Med lite peppning så tar jag mig nog dit..
.. så länge ingen säger ord som får mig att känna mig tvungen, för då kommer det inte gå nå bra..

Nej, nu får det var bra för idag.





"Glöm dina bekymmer, imorgon kommer det nya! "

Känner mig så fruktansvärt less på i stort sett allt.
Skolan, kroppen, mående, allt >.<
Känns bara så jävla BLÄÄÄ!!
Vill må bra, funkar det ?! NEJ
Vill gå ner i vikt, lyckas jag ?! NEJ
Jag är så äckligt jävla lat. >.<
Nu vill jag fan komma igång med någon slags träning, vad som hellst.
Vill inte bara gå hemma och släpa benen efter mig.
Borde plugga också vilket jag absolut inte funnit någon ork till på hela veckan.
Så skitless på skolan nu, om jag inte hade sådan stor press på mig från folket i min omgivning
så hade jag skrivit ut mig för länge sen. För jag orkar verkligen inte med skolan längre.
Femte jävla året på gymnasiet .. Lyckat ?! Inte direkt då kanske.
Nej usch vad irriterad och less jag är på det mesta nu.

Skiter i detta nu, vill ta mig till en annan plats och bara vara ett tag.
Slippa allt här hemma, försöka komma på fötter någon annanstans.
Det skulle verkligen behövas.
Nästan så jag tror att det är det jag verkligen behöver nu för att kunna leva normalt igen.

Varför kan inte allt bara kännas bra ?!
Att man vaknar med ett strålande humör och verkligen känner för att t.ex
ta sig ut på promenad, unna sig själv något, träffa lite folk man inte träffat på länge..
Må bra helt enkelt.
Kan inte ens minnas då jag vaknade med ett strålande humör och verkligen kände att jag var på topp.

Nu är frågan.. kommer jag någonsin få känna det igen ?!

Fredagen var rena kaoset.
Jag var arg långt ända in i själen.
Hela kroppen skaka, och jag blev alldeles frustrerad.
Inte bra att vara sådär arg.
Jag borde egentligen ha blivit grymt besviken,
men . . jag blev arg ist "/
Det gjorde ont, så jävla ont.
Kände absolut inte för nånting.
Ville bara skita i hela världen, och mest av allt
önskade jag att helgen bara skulle vara över.
Såg inte alls fram emot att en massa folk skulle komma och lägga
allt fokus på mig. Nej nej, det ville jag absolut inte.
Men på kvällen bestämde jag mig för att åka till staden och hälsa på A,
och det var riktigt trevligt. Dock skulle vi ut på krogen, men kände att jag inte
var riktigt pigg för det. Att gå på krogen med huvudvärk och trötta ögon - ingen höjdare.

Väl när lördagen kom så vaknade jag med ett ganska glatt humör.
Älsk pussade mig på kinden, sjöng födelsedags sången och sedan kom
min käre bror in och kramade mig, sedan for dom iväg.
Jag fortsatte sova en stund och gick sedan upp och kände mig då lite små seg.
Trevligt folk, massa fina presenter och jag höll god min.
Det var ändock en helt underbar födelsedag.
Trots min grymma huvudvärk och sega kropp ..
Jag och min kärlek somnade väldigt tidigt, vi var helt slut båda två.

Söndagen kom och kände mig väldigt pigg faktiskt.
Dagen gick, och mot kvällen bytte vi om och gjorde oss i ordning för att åka till staden
och gå ut och äta. Trots min nervositet så gick det riktigt bra.
Den försvann ganska fort. Och det var helt underbart .

Min helg blev helt mot min förväntan.
Den blev betydligt bättre än vad jag trott..

.. det blev en riktigt bra helg trots allt!




- Och min kärlek till dig är helt obeskrivlig.
Du är det absolut dyrbaraste jag har! <3

En explosion uppstod.
Tårarna forsar längs mina kinder.
Tankarna far runt som virvelvindar i huvuvdet på mig.
JAG STÅR INTE UUUUUUUT !
Jag vill inte ha det såhär.
Jag har allt man kan önska sig,
ändå mår jag såhär.
Vad är det för fel ?!
Är det jag själv som utsätter mig för detta?!
Jag avskyr att ha det såhär.
Jag borde vara världens lyckligaste.
Vaknar på nätterna av grymma ångestattacker.
Vaknar av en kvävande känsla,
Vaknar av att mitt hjärta rusar.

Vad är det för fel på mig !??!?!
Känner mig som ett jävla psycho >.<