Vaknade med ett ganska gott humör, kände mig rätt pigg.
Sakta men säkert smög sig ångesten på. .
men men .. som vanligt åkte T till jobbet och jag for hem till pappa.
Blev inte långvarig där inte, utan jag tog mig en promenad och träffade S.
Vi gick hem till honom och kikade på lite film.
När kvällen kom så for jag, S & Tj fram och handlade lite grann.
Sedan satte vi oss på HP och tog oss en varsin kopp kaffe och småsnackade lite innan vi skulle hem.
S & Tj for hem och jag tog mig en promenad hem till far.
Runt kvart i tio kom mamma och hämtade mig, lr ja .. jag körde hem mig själv.

Nu ligger jag i sängen och känner mig en aning ensam.
T sa att han skulle sova hemma och var putt för att jag inte pluggat nå, men jag har ingen ork till det.
Ingen ork att tänka på skolan överhuvudtaget.
Dock fick jag ett samtal för 2 sek sedan och det var T och han undrade om han fick komma hit.
Och självklart vill jag att han skall komma, för vem vill sova själv när man får tillfälle att sova bredvid den bästa?
Ingen, antar jag.
Känns lite som en lättnad att han skall komma och sova hos mig.
Det är så underbart att vakna och se hans vackra ansikte, då vaknar man verkligen med ett leende. .
. . ett äkta leende dessutom!

Imorgon blir det um kl 11 och sedan kuratorn vid 14.. Får se hur det går, skulle bara vilja skita i det,
men det går ju inte. Jag behöver detta och det vet jag innerst inne. Med lite peppning så tar jag mig nog dit..
.. så länge ingen säger ord som får mig att känna mig tvungen, för då kommer det inte gå nå bra..

Nej, nu får det var bra för idag.





"Glöm dina bekymmer, imorgon kommer det nya! "