Vilken otroligt grym yrsel jag känner.
Golvet, sängen, datorn.. allt bara gungar.
Det hugger i hjärtat och mitt huvud känns som en tickande bomb.
Känns som det kokar uppe i huvudet på mig.
Känns som att något är riktigt fel,
men är det jag som inbillar mig bara !?
Ingen vill lyssna, känns som jag har rätt och dom fel.
Men som sagt.. kanske bara jag som inbillar mig.
Dock ingen höjdare att känna luften försvinna allt mer och mer,
myror som kryper under skinnet på mig. .
 . . myror i bröstet som kittlar sådär obehagligt.
Kaos i livet , förmodligen något som alla får känna på någon gång.
Men varför just nu?!
När jag borde må som allra bäst.
Skolan går okej, har världens finaste och underbaraste pojkvän,
snart bli sambos, ETT HELT NYTT LIV!!!
Hoppas verkligen att det blir bättre då,
och att tabletterna gör någon nytta, så dom inte bara är onödiga, att jag inte bara vaknar varje morgon
med alla dessa oroliga tankar. " Lever jag ? Hur mår jag idag? är jag yr? har jag någon ångest?" 
och tänker alltid  " inte glömma att ta tabletterna ".
Och det med förhoppningen om att må bättre
Så jag håller tummarna för att jag en dag skall vakna och verkligen känna livsglädje igen.
För som det är nu är det bara en plåga.
En plåga som tränger sig enda in i själen.



" Kroppen kan botas,
men inte själen "