Dagen i sig har varit helt okej.
Umgåtts med lite folk och försökt tänkt på annat,
vilket fungerat sådär.
I bilfärden mot Gävle kom det,
som ett jävla skott på posten.
Varm i kroppen, ett oerhört tryck i huvudet och "luften" tog slut.
Ångest. Ångest, ångest, ångest.
Denna jävla ångest.
2 kraftiga attacker på en jävla dag.
Helt otroligt.
Nej nu ska jag försöka koncentrera mig på filmen som vi snart skall se.
Bror bäddade ner mig i hans soffa, så nu känns det lite bättre.

Ett sista ord.

Vilken skyhelvetisk dag!



- Tack alla ni som finns runt om mig och stöttar mig.
Det betyder så otroligt mycket, finns inga ord som kan visa
hur tacksam jag är. Men jag känner och försöker visa så gott jag kan.
Älskar er alla, utan er skulle jag inte klara detta! <3