Höstväder

Nu kan man verkligen säga att hösten är här.
Löven är gula och landar mjukt på marken, det blåser och regnar..
Jag älskar hösten, även om den kan vara lite deprimerande.
Men så mysigt att ha någon bredvid sig, tända lite ljus och bara mysa.
Det är väl underbart ?! Både hösten och vintern bär något speciellt med sig.
Finns inte direkt något underbart med sommaren, man bara svettas o gnäller.
Men man gnäller väl minst lika mycket på vintern kanske på grund av kylan.
Men för första gången så ser jag fram emot en riktig höst och en rejäl vinter, trots min sjukdom.
Det blir bättre om man har positiv inställning till det hela, så bra att börja tänka positivt i tid :)

Just nu sitter jag hemma i V-sjö och tar hand om vovvarna och G medans mamma Å är o jobbar.
Honey bunny & lillebror kikar på tv, och här sitter jag.. och Loke :)

Mitt humör är rena jojon. Ena stunden gråter jag, andra stunden skrattar jag.
Känner mig som värsta pms kärringen.. Ändock har jag inte haft mens på typ två månader.
YEAHJ -.-
Jag har iallafall funnit någon som får mig att tänka på annat.
Cesar heter han, världens goaste. Han får mig att bara focusera på vad VI gör och inget annat.
Enda stunden jag mår riktigt bra och älskar det jag gör.<3


Sket'am Honey Bunny! <3






Saknar dig Tyson! <33


Yrsel/ångest (?!)

Mår lite smått illa, lite yr i knoppen, skakig i kroppen ..
.. är det ångest på g?
Idag borde jag vara riktigt glad och uppåt, och jag känner det någonstans inom mig.
Men jag vill ju så gärna att den lilla glädjen ska synas på utsidan med.
Usch då jobbigt det känns idag :/
Känns bra men samtidigt deprimerande och oroligt.
Och jag som tycker att kunderna på jobbet är oroliga, men jag själv då?!
Jag är nog inte så himla mycket bättre.
Dock vet jag ju iallafall vart jag bor, hur gammal jag är och vad jag heter.
Men blääääh, vill inte känna såhär.
Känner mig så himla orkeslös..


Ge mig styrka någon!



Nedstämd

Dagarna går, tankarna är som bortsprungna.
När jag jobbar så är det ingenting annat som får plats i mitt huvud, bara jobb, jobb och jobb.
Vilket är en jävla lättnad, att inte behöva tänka på allt runtikring.
Jag har inte orken att tänka på det, jag tar dagen som den kommer och får försöka lösa saker och ting senare.
En del dagar vill jag bara ligga kvar i sängen och inte kliva upp alls, inte prata med någon eller vistas ute.
Men jag har min fyrbente vän och vet att jag är tvungen att kliva upp.
Inte så svårt heller för den delen när han står där vid sängkanten, tittar på mig med sina glada ögon och säger :
" Åh, mamma är du vaken?! Ska vi gå ut och kissa nu? " Då känner jag hur ett stort leende växer sig fram inom mig.
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan Tyson, han får mig att se EN mening med dagen.
Ingenting annat behöver jag bry mig om, bara veta att den kärlek jag ger till honom gör honom lycklig.
Han är min lycka, min lilla skit. <3


Mycket händer i mitt liv just nu.
Jag är en förvirrad tös som inte vet vart jag står i livet.
Jag står i ingentinget och vet inte vilken väg jag ska välja, allting är uppochner.
Vet inte vilka jag kan lita på och inte.
Vilka som är mina riktiga vänner, vilka jag ska värna om.
Jag kanske väljer fel, men som sagt.. nu är jag förvirrad, men en dag kommer det gå upp för mig, då jag verkligen kommer veta vilka jag kan lita på och vilka jag inte vill ha kvar i mitt liv.
Dagen då jag kommer må bättre kommer att komma..
.. det är bara en lång resa dit!





- Älskade mormor, jag är så lycklig att du är med mig.
Varje dag finns du hos mig, bara att jag inte kan se dig..
Jag skulle göra allt för att du skulle komma tillbaka, bara för att få krama dig en sista gång! <3

Vem kan man lita på

Jag har mått fruktansvärt dåligt under en lång period nu, jag har tappat livsglädjen totalt och ser inget ljus någonstans. Inte ens pyttelite, verkligen ingenting. Jag ligger så lågt man bara kan tänkas komma. När jag vaknar tittar jag upp två sekunder och tänker " fy fan inte en dag till" . . Men jag har T att tänka på, han behöver mat och promenader. Så tack vare honom håller jag mig på benen. Sjukskriven från jobbet, haft det tufft med Tobbe och nää.. usch, jag vill ingenting längre. Och när man står mitt i ingentinget så vill man ibland känna att man har någon vid sin sida som förstår .. men vem ?! Jag visste verkligen inte vem jag skulle vända mig till. Men så häromdagen fick jag ett samtal, min älskade vän F ringde, vi träffades med hundarna och tog en långpromenad, väl under den promenaden kom vi på att vi båda var PRECIS i samma sits. Jag menar, hur stor är den chansen ?!
Allt vi sa stämde överrens totalt, hon vet vad jag går igenom, hon vet vad jag känner och hur jag mår.
Och jag vet alltsamman om henne.
Utan henne skulle jag inte kunna gå vidare, för nu har jag henne vid min sida och henne litar jag på till 100%.
Hon sa, "Emelie, vi kanske är psykiskt sjuka men vad fan .. Vi är vi och tillsammans fixar vi det här. Nu är det du och jag mot världen!" . Jag blev alldeles tårögd när hon sa det för det var verkligen sant.
Det är jag och F mot världen , vi fixar det här. På ett eller annat vis.
En dag kommer vi vakna och då skall livsglädjen finnas där.
Men resan dit är lång, den är otroligt lång, men vi ska lyckas finna ljuset.




Life goes on!

mensig & bakfylleskiten -.-

Hade en kanontrevlig kväll på Sandsnäs igår =) [ trots falskheter ]
J & grabbarna spelade jätte bra och en tur på bakluckan skulle varit uppiggande OM man inte pimplat massa 7,5 ;) Men det gör inge, hade roligt iallafall :)
Idag vaknade man med skallebank, en otrolig smärta i magen och bakfylle ångest.
Så jag, T, N & J tog oss en tur till Pizzerian och käkade i hopp om att vi skulle bli pigg ..
.. men den här gången funkade det inte.
Har varit bakfylle skiten heeeela dagen, mått illa och har en skyjävla mensvärk.
JIPPIE !
Men myst i trullsbo med folket, mestadels sovit och lillbebis har sprungit runt för fulla muggar =)
Man blir så glad att se honom så lycklig, det värmer och man står där med ett leende och bara ser på.

Snart blir det en tur till häsen, sen vidare till staden för imorgon ska det åkas på dagskryssning :)
Det ska bli så jäkla härligt att få se nå annat än den här hålan.


Nej , nu tackar jag för mig.
Hadoooooo ^^,

Såra mig hellre med sanningen..

Den 5e Juni detta år, alltså 2010 firade vi en god vän på hans 20 års dag.
Där träffade jag en kille, som var väldigt speciell.
Jag kände igen mig i honom och han fångade mitt intresse.
Nånting gick snett under kvällens gång och denna kille blev arg, jag skulle gå efter men en god vän till mig bad mig att stanna, hon sa att han hade aggressions problem.
Men det gjorde mig ingenting, jag sprang efter, tog tag i honom och han bad mig gå.
Jag ville inte, för jag kände att jag kanske skulle kunna hjälpa honom på något sätt.
Vi gjorde följe till en plats där vi kunde prata i ensamhet, han fick förtroende för mig och jag kände igen mig nå så fruktansvärt i hans livshistoria. Det lilla som han nu berättade för mig.
Han är ung, 15 år gammal och upplevt en hel del hemskheter.
Liksom jag, när jag bara var 15 år gammal.
Vi träffades några gånger efter denna fest, och våra band knöts och blev allt starkare.
Han fick känslor för mig, och han ville inget hellre än att vara med mig.
Jag var singel och förvirrad, men han väckte min uppmärksamhet.



- Den kvällen bad jag dig att vara ärlig, att ärlighet varar längst.
Du lovade mig att vara ärlig och jag kände att jag kunde lita på dig.
Men nu, ca 1 månad senare så vände allt.
Jag har nu märkt att det hela var en lögn.
Och du tror nu på fullaste allvar att jag vill vara din vän?!
Snälla, vad tror du om mig egentligen ?!
Att jag ska våga lita på dig igen, att jag skall lita på de ord du sagt?!
Aldrig, det finns inte en chans i världen.
Vi kommer ALDRIG kunna bli äkta vänner, för det du har gjort..
.. det har sårat mig mer än du någonsin kommer kunna förstå.

Det finns en anledning till varför orden "Såra mig hellre med sanningen.." finns.

Jag känner mig bara så utnyttjad och så jävla liten.
Men glöm inte, att det är p.g.a dig som det blivit såhär.
Aldrig mer kommer jag våga lita på en kille igen. </3

Känslolös

Jag känner mig så fruktansvärt tom.
Känner inte nånting.
Eller jo, jag känner så mkt så jag vet inte vad jag ska fokusera på,
och då blir det absolut ingenting.
Jag blir så jävla ledsen & besviken på mig själv hela tiden.
Inte en enda HEL dag kan gå och jag lägger mig i sängen med ett leende och känner mig stolt,
stolt över mig själv. Jag har aldrig någonsin känt den känslan, och tror inte jag kommer få
uppleva den heller.. Tyvärr "/
Jag förstår inte hur jag lyckas trassla till det för mig själv jämt och ständigt.
Varenda jävla dag i fan snart 21 år :/ när ska det ta stopp ?
Jag försöker tänka mig för , tycker det känns bra ..
.. men i slutänden går det åt helvete iallafall. Hur jag än vrider och vänder på det.
Snälla ?! Kan någon hjälpa mig ?
Eller är det så jävla illa att jag måste leva med det resten av mitt sketna liv ?
Jag försöker ju själv ta tag i det men det går inte, så nu har jag fan gett upp.
Flera år av kämpande men misslyckats varenda gång.
Jag kämpar varenda dag, mitt liv är en enda stor kamp.
Och nu har jag tröttnat.
Jag står inte ut länge till.




Heaven - here I come !

ångestkänsla -.-

Usch nu kom den där otäcka panikångestkänslan tillbaka "/
Inte känt den på riktigt länge.
Känner mig svimfärdig och rädd.
Rädd för att döden är på väg att hämta mig.
Att mitt hjärta bara skall sluta slå, nu när mitt liv börjar vända.
Rädd för framtiden - rädd för nutiden.
Fånga dagen sägs det, men hur fångar man den när ångesten är här?
Jag är rädd för att inte få uppleva allt jag vill.
Ett riktigt jobb, körkort, hus, barn, djur ... ja allt.
Som att mitt liv är alldeles för kort.
Ibland slår tanken mig att bli gravid bara för att få känna känslan.

Alldeles nyss så hoppade jag nästan av glädje,
nu ligger jag i soffan med rusande hjärta, hjärna som kokar
och tårar som gror sig allt större.

</3

2 steg fram och 1 steg bak..

.. fast i mitt fall - 1 steg fram och 2 steg bak.
JAG BLIR SÅ JÄVLA LESS!
Kändes verkligen som allt var på väg åt rätt håll också skiter det sig.
Jag blir så jävla deprimerad.

Nu känner jag mig bara jävligt ledsen och förvirrad.









.. tillbaka till ingentinget </3

Jobba, jobba, jobba

Introduktion 22 & 23 Juni. Sen skulle jag inte få jobba förns 15 Juli.
Men hej hopp, idag ringde dom om jobb i helgen.
Så min midsommar blir till att ta hand om någon annan, med andra ord.. INGE PILSNER !!!
How will I survive?! ;D haha

På lördag efter jobbet blir det någon pilsner hos goda vänner iallafall :)
Så det är väl inte fy skam.
Bra att tjäna lite kulor.

Btw, lägenheten är min om 4 dagar.
På måndag ska jag skriva kontrakt och få nycklar ;P
SEN blir jag Häsenbo igen :) känns okej då jag ska jobba där ute.


Blir bra det här :) mitt liv blir bättre, det går mot bättre tider.
Hoppas det håller i sig.
Den där krossade spegeln kanske ger mig tur istället ;D
Dock ska jag inte jubla allt för tidigt.


Näe, nu ska jag ta det lugnt innan det blir en tur till systemet.

Hadooooo ^^,
Och Glad Midsommar gott folk !

12 månader. .

. . 52 veckor och 365 dagar har gått sen du lämnade oss.
Ett helt år av saknad.
Minns det som om det var igår, och det gör ännu lika ont.
Det svider i hjärtat, det gör ont.
Ett sår som aldrig kommer att läka.
Jag tänker på dig varje dag.

Jag älskar & saknar dig Klas Wallner! <3




Noll respekt

Igår var en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma.
Jobbet blev mitt, jag blev glad och alkoholen slank ner som vatten.
Men det slutade illa.
Hade inte mina vänner varit där och stöttat mig så hade jag inte suttit här idag.
Och när man försökt hålla humöret uppe trots det som hände igår så rasar allt.
Jag var och skrev på papper och det kändes bra, sen tar allt en total vändning.
Kan inte bo hos "J", kan inte bo i stan och inte hos mamma.
Nu står jag verkligen på bar mark, med ben som skakar och huvud som håller på att explodera.
Hur mycket ska man orka stå ut med egentligen ?
Att bli beskylld något som man inte gjort, och när man försöker förklara så blir det bara ännu värre.
Pappa... jag HATAR dig, HATA HATA HATA HATA HATA !
Du sårar och sviker hela jävla tiden, fastän man försöker göra dig gott.
Håller det där jävla leendet för att få dig på bra humör.
Och vad får man tillbaka ?!
BARA SKIT !
Jag hatar dig, jag verkligen HATAR DIG JAN SVEDIN !
Jag är fan inte ens värd luft i dina ögon.
Du kan dra åt helvete. Nu tänker jag inte ta mer skit från dig.
Du beter dig inte som en far borde göra.





Lev varje dag som om det vore den sista,
 livet kan vara bortblåst på bara några få sekunder !!

Min mur rasade samman..

Jag kände för en tid tillbaka att allting var på väg att falla i bitar.
Visste att denna dag skulle komma förr eller senare.
Och nu är den här.
Nu står jag här mitt i ingentinget.
Ingenting känns rätt, ingenting känns bra.
Det enda jag har är Tyson. Den jag känner mig mest älskad av just nu.
Och min kära vän PB. Hon finns alltid och henne litar jag på till 100%.
Jag vill bara att allt ska lösa sig och att jag kan stå på mina egna ben.
Jag vet att jag en dag kommer att lyckas..

.. men min resa dit är lång!

20 års kalas

Igår for jag ut till häsen för att fira Sune som hade sin 20års fest :)
Mycket trevligt att träffa alla gullnosar som man saknar i sin vardag.
Fasen, fick i mig ca en liter Bacardi & 6 öl UTAN att kräkas.. måste varit nå fel på mig igår.
Och tyckte inte jag var så farligt full heller, men men.. allt är slut och jag är bakis -.-
Just nu pimplar jag cola för att vakna till liv lite grann.. Sen vill jag att P,S & R ska komma.
Får se om dom tar sig en tripp hit, hoppas kan man ju alltid göra *L*

Solen skiner, det blåser och jag borde vare ute så jag blev pigg fortare.. men ORKAR INTE !!!
Gaah , för slö för det.. Tur man har Tyson så man kommer ut lite sådana här dagar iaf ;D
Dessutom är det Sveriges Nationaldag så då måste jag ju poppa national sången och bara njuta ^^,


Och en sak till.
Stort Grattis till min älskade Marcus som fyller 20 år idag :)
Nu blir du stora killen.
Önskar sååå att jag kunde vara med han nu, men det går ju inte.
Hoppas verkligen han kommer och hälsar på snart.
Saknar ju min bästa baby :*
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, Marcus Sävström! <3

BM & W

Vaknade i skaplig tid, blev en morgon promme med bebis.
Sen blev det biltur med älsk o greja lite, seeeen ni .. mjaaa ;D
Då blidde det mys med BM :) satt ute i solen en sväng sen for hon iväg med exet.
Då gick jag o Tyson upp o vilade oss från solen en stund.
Men sedan blidde det massa mys igen , och igen =)
Vi har precis varit ute på promenad med doggsen.
Dom är jätte bra kompisar, fast jaa.. böghundar är vad dom är ;D
Leker knappt, går bara och juckar på varandra, haha ^^, men men dom är söta tillsammans.
Nu spelar jag & M guitar hero och dricker pilsner , sååååå jävla gott.
Tycker faktiskt vi förtjänar dom idag (A)


En jätte bra tisdag måste jag säga :)
Hadoooo ^^,


Privatkurs

Då var första privatkursen över :)
Lärt mig mycket och kan bara säga att Anna Hilding.. hon är GRYM
Nu är det bara träna, träna, träna.
Ska träna så vi blir alldeles slut, både jag & Tyson.
Det här ska bli skitkul, ser verkligen fram emot det.
Ååh, jag är så lyrisk så jag vet inte vad jag ska skriva.
Mesta dels var det för jag ville informera om att vi varit på kurs och att vi är på väg åt rätt håll.
Han är duktig min lilla prins, även om det är in i helvete mkt att göra så är jag stolt över han.
Och hon sa att han skulle bli bättre, bara jag låg i med träningen.
Kastrering står till 100% på listan också, jag som var så i valet & kvalet om hur jag skulle göra.
Men nu är det bestämt, boka tid snart sen så.. blir han av med manligheten =)
Mitt lill hjärta. Men det är för både hans & min egen skull.

Kanonbra onsdag måste jag säga :)



Hadoooo ^^,


arg, argare, argast..

Jag blir så jävla förbannad så fort jag tänker på det.
Hjärtat rusar och jag blir alldeles skakig.
Jag kan inte ta det där, det gör jag bara inte.
Jag avskyr den människan, blir såå jävla förbannad.
Och ja, jag är sotis. Men med all jävla rätt.
Du gjorde det där bara för att såra mig ..

Nej, jag tar det inte.
Hoppas du blir lycklig med henne!!!









Feel the pain </3

I ett fotoalbum..

Natten blev lång, fruktansvärt lång. Fast på något vis gick tiden ganska fort.
Mycket känslor och många tankar o funderingar kring mitt liv.
Hur det ser ut idag, vad jag gjort och vad jag kunna gjort annorlunda.
Saker som andra inte vet, saker som man bär inom sig. Som man komma få bära på resten av livet.
Saker som man egentligen bara skulle vilja radera ur minnet.
Önska att det aldrig någonsin hänt.
Men vad andra gör, kan man själv inte rå för. Det är tyvärr sånt man får leva med.
Bara hoppas på att minnena bleknar med åren, men vissa saker blir man ärrad för livet av.
Kärlek är bland det tyngsta i livet.
Förhållanden är något man lär sig av, man lär sig hur man skall hantera vissa situationer för att få
det så bra som möjligt. Men ibland så fastnar man, då står man där och trampar på samma ställe.
Man vet inte hur man skall hantera det, kanske gör man fel val och det blir inte alls som man tänkt sig.
Men chansar man inte så får man ju aldrig veta.
Sedan kommer man till en punkt i livet, då man verkligen känner lycka.
Att man tagit sig till en plats där man trivs, där man vill utöka familjen.
Jag gjorde ett val och utökade min familj.
Men på min egen vilja.
I efterhand så vet jag att det jag gjorde var fel, jag gjorde ett val trots att den jag lever med var emot.
Vi som hade pratat om det så himla många gånger, ändå lyssnade jag inte ?!
Men jag ångrar att jag inte tänkte mig för, att jag inte tänkte hur allt skulle bli.
Nu sitter jag här, med min värld som är totalt upp och ner.
Men den kärlek som jag känner, den kan ingen ändra på.
Nu är det som det är.
Och jag älskar min familj över allt annat!




I ett fotoalbum, där står tiden stilla!

alkohol...

Alkohol är ett av det sämsta dom någonsin kommit på.
Jag dricker själv, men för dom som inte kan hantera den är det ett fördärv.
Cigaretter är också ett fördärv, man blir beroende.
Likaså de som inte kan hantera spriten blir ett beroende.
En närstående till mig är beroende av alkohol.
Han kan inte hantera den, finns det alkohol i närheten så dricker han.
De dagar han inte får alkohol blir hans humör vidrigt och det är vi som får stå ut med det.
Vi som står han närmast, vi som betyder något i hans liv.
Inte de som ger honom alkoholen och tror att dom gör honom gott.
Varför kan ni inte förstå?!
Borde ni inte fattat vid det här laget att ni inte ska ge honom alkohol?
Att han inte klarar av det? Att han dricker tills hans hjärta skrämmer honom, han dricker mer.
Han blir ännu räddare. Han vågar inte sluta dricka för alkoholen får honom att glömma.
Att inte känna alla dom där otäcka känslorna.
En dag kommer hans hjärta sluta slå p.g.a alkoholen som NI ger honom.
Visst, han är en vuxen människa och kan ta egna beslut.
Men tänk er själv, om ni är beroende av droger, snus, cigg eller vad det nu än är.
Om någon erbjuder er något av detta.. tackar ni nej då?!
Nej, skulle inte tro det.
Så tänk er för.



När du skriker på mig - du har abstinens.
När du ber mig dra åt helvete - du har abstinens.
När du ringer gråtandes fasten du inte vet varför - du har abstinens.
Jag ber dig, tänk om.
Du betyder så mycket för mig fastän alla de saker du gjort mot mig.
Jag föddes med biologiska föräldrar, och kommer aldrig kunna ersätta er om något skulle hända.
Jag vill inte att alkoholen ska få dig att lämna vår jord.
Jag älskar dig Pappa ! <3

Sjuuuuuk :(

Tredje dagen nu och jag är fortf tokförkyld & har feber.
Hostar så jag spyr.
Vaknar flera gånger på nätterna.
Nu vill jag fan bli frisk, så man kan dra in lite kulor.
Letar jobb för fulla muggar, men tycks inte komma någon vart "/
Det suger ju.
Vill inte jobba på den där skiten, den tar död på en.

Så, om någon vet nånting om ledigt jobb, HÖR AV ER !!!!!!!



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0