Natten blev lång, fruktansvärt lång. Fast på något vis gick tiden ganska fort.
Mycket känslor och många tankar o funderingar kring mitt liv.
Hur det ser ut idag, vad jag gjort och vad jag kunna gjort annorlunda.
Saker som andra inte vet, saker som man bär inom sig. Som man komma få bära på resten av livet.
Saker som man egentligen bara skulle vilja radera ur minnet.
Önska att det aldrig någonsin hänt.
Men vad andra gör, kan man själv inte rå för. Det är tyvärr sånt man får leva med.
Bara hoppas på att minnena bleknar med åren, men vissa saker blir man ärrad för livet av.
Kärlek är bland det tyngsta i livet.
Förhållanden är något man lär sig av, man lär sig hur man skall hantera vissa situationer för att få
det så bra som möjligt. Men ibland så fastnar man, då står man där och trampar på samma ställe.
Man vet inte hur man skall hantera det, kanske gör man fel val och det blir inte alls som man tänkt sig.
Men chansar man inte så får man ju aldrig veta.
Sedan kommer man till en punkt i livet, då man verkligen känner lycka.
Att man tagit sig till en plats där man trivs, där man vill utöka familjen.
Jag gjorde ett val och utökade min familj.
Men på min egen vilja.
I efterhand så vet jag att det jag gjorde var fel, jag gjorde ett val trots att den jag lever med var emot.
Vi som hade pratat om det så himla många gånger, ändå lyssnade jag inte ?!
Men jag ångrar att jag inte tänkte mig för, att jag inte tänkte hur allt skulle bli.
Nu sitter jag här, med min värld som är totalt upp och ner.
Men den kärlek som jag känner, den kan ingen ändra på.
Nu är det som det är.
Och jag älskar min familj över allt annat!




I ett fotoalbum, där står tiden stilla! ♥