Vem kan man lita på
Jag har mått fruktansvärt dåligt under en lång period nu, jag har tappat livsglädjen totalt och ser inget ljus någonstans. Inte ens pyttelite, verkligen ingenting. Jag ligger så lågt man bara kan tänkas komma. När jag vaknar tittar jag upp två sekunder och tänker " fy fan inte en dag till" . . Men jag har T att tänka på, han behöver mat och promenader. Så tack vare honom håller jag mig på benen. Sjukskriven från jobbet, haft det tufft med Tobbe och nää.. usch, jag vill ingenting längre. Och när man står mitt i ingentinget så vill man ibland känna att man har någon vid sin sida som förstår .. men vem ?! Jag visste verkligen inte vem jag skulle vända mig till. Men så häromdagen fick jag ett samtal, min älskade vän F ringde, vi träffades med hundarna och tog en långpromenad, väl under den promenaden kom vi på att vi båda var PRECIS i samma sits. Jag menar, hur stor är den chansen ?!
Allt vi sa stämde överrens totalt, hon vet vad jag går igenom, hon vet vad jag känner och hur jag mår.
Och jag vet alltsamman om henne.
Utan henne skulle jag inte kunna gå vidare, för nu har jag henne vid min sida och henne litar jag på till 100%.
Hon sa, "Emelie, vi kanske är psykiskt sjuka men vad fan .. Vi är vi och tillsammans fixar vi det här. Nu är det du och jag mot världen!" . Jag blev alldeles tårögd när hon sa det för det var verkligen sant.
Det är jag och F mot världen , vi fixar det här. På ett eller annat vis.
En dag kommer vi vakna och då skall livsglädjen finnas där.
Men resan dit är lång, den är otroligt lång, men vi ska lyckas finna ljuset.
Life goes on!
Allt vi sa stämde överrens totalt, hon vet vad jag går igenom, hon vet vad jag känner och hur jag mår.
Och jag vet alltsamman om henne.
Utan henne skulle jag inte kunna gå vidare, för nu har jag henne vid min sida och henne litar jag på till 100%.
Hon sa, "Emelie, vi kanske är psykiskt sjuka men vad fan .. Vi är vi och tillsammans fixar vi det här. Nu är det du och jag mot världen!" . Jag blev alldeles tårögd när hon sa det för det var verkligen sant.
Det är jag och F mot världen , vi fixar det här. På ett eller annat vis.
En dag kommer vi vakna och då skall livsglädjen finnas där.
Men resan dit är lång, den är otroligt lång, men vi ska lyckas finna ljuset.
Life goes on!
Kommentarer
Trackback
