Min mur rasade samman..

Jag kände för en tid tillbaka att allting var på väg att falla i bitar.
Visste att denna dag skulle komma förr eller senare.
Och nu är den här.
Nu står jag här mitt i ingentinget.
Ingenting känns rätt, ingenting känns bra.
Det enda jag har är Tyson. Den jag känner mig mest älskad av just nu.
Och min kära vän PB. Hon finns alltid och henne litar jag på till 100%.
Jag vill bara att allt ska lösa sig och att jag kan stå på mina egna ben.
Jag vet att jag en dag kommer att lyckas..

.. men min resa dit är lång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0