Folket kikar på hockey och jag nördar dator.. som vanligt..
Hockey intresserar mig inte nå vidare.
Men kan vara trevligt att vara omringad av folk också..
.. kanske inte idag men .. jaa..
Förkyld och feber , hej och hå.
Nya tabletterna hämtade jag ut igår också.
Får hålla tummarna att det blir bättre av dessa.
Fick panikattack idag utan anledning också,
inte haft någon på länge.
Klarade mig dock från att ta lugnande, det känns bra faktiskt.
Dumt att bli beroende av dom, men ibland går det inte utan.
That´s it.
Fortfarande yrsel i huvudet, men det kanske lugnar ner sig.
Tar ju dock ett tag innan dom ger någon effekt.
Nu är det bara hålla hoppet uppe om ett bättre mående.
Och hoppas på att jag blir frisk snart, så less på att vara sjuk.
Både fysiskt och psykiskt!!





- T.H, du är min ögonsten. Jag älskar dig sååå ! <3

Idag är jag verkligen inge pigg alls.
Febern har kastat sig över mig och känns som mina lungor pressas ihop,
att luften knappt kommer ner, att jag måste kämpa för att få luft.
Alldeles varm i huvudet, och fruktansvärt trött.
Känner egentligen inte för någonting idag,
men ska försöka ta mig till D & E för en filmkväll med T.
Skönt att bara ta det lugnt, vill bli frisk!!!
Ska ju träffa P på torsdag, då måste jag vara frisk.
Håller tummarna att jag blir piggare, för inge kul att vara såhär.
Dessutom ger mina tabletter mig en otrolig yrsel,
så imorgon blir det till att fara på Apoteker och hämta ut andra.
Hoppas verkligen att det blir bättre då.
Dock har ångesten försvunnit och kommer allt mer sällan, men resten då...
iiiiihk >.<
Nej, måste fixa så jag mår bättre, för såhär vill jag inte ha det!





- Mor, kärleken, bröder & vänner;
Jag är så fruktansvärt glad att ni finns vid min sida.
Hur fasen skulle jag klara detta utan er?!
Ni är min livsglädje, mitt ljus.
Jag älskar er nå så ofantligt mycket.
Ni betyder verkligen ALLT.
Jag är ingenting utan er! <3

Känns som en stor sten ligger på min bröst.
Måste verkligen tänka på andningen för att få luft.
Känner mig tom på något underligt vis.
Kan inte sätta ord på vad det är som känns fel.
Det är en känsla jag har och den är inte trevlig.
Känns som att hjärtat slår allt saktare för varje andetag jag tar.
Jag önskar att det var ångesten, men det känns..
.. det är verkligen inte den som spökar.

Vad är det som är på tok?!?!?








> älskar mina vänner & min familj över allt annat! <3

Vaknade med ett ganska gott humör, kände mig rätt pigg.
Sakta men säkert smög sig ångesten på. .
men men .. som vanligt åkte T till jobbet och jag for hem till pappa.
Blev inte långvarig där inte, utan jag tog mig en promenad och träffade S.
Vi gick hem till honom och kikade på lite film.
När kvällen kom så for jag, S & Tj fram och handlade lite grann.
Sedan satte vi oss på HP och tog oss en varsin kopp kaffe och småsnackade lite innan vi skulle hem.
S & Tj for hem och jag tog mig en promenad hem till far.
Runt kvart i tio kom mamma och hämtade mig, lr ja .. jag körde hem mig själv.

Nu ligger jag i sängen och känner mig en aning ensam.
T sa att han skulle sova hemma och var putt för att jag inte pluggat nå, men jag har ingen ork till det.
Ingen ork att tänka på skolan överhuvudtaget.
Dock fick jag ett samtal för 2 sek sedan och det var T och han undrade om han fick komma hit.
Och självklart vill jag att han skall komma, för vem vill sova själv när man får tillfälle att sova bredvid den bästa?
Ingen, antar jag.
Känns lite som en lättnad att han skall komma och sova hos mig.
Det är så underbart att vakna och se hans vackra ansikte, då vaknar man verkligen med ett leende. .
. . ett äkta leende dessutom!

Imorgon blir det um kl 11 och sedan kuratorn vid 14.. Får se hur det går, skulle bara vilja skita i det,
men det går ju inte. Jag behöver detta och det vet jag innerst inne. Med lite peppning så tar jag mig nog dit..
.. så länge ingen säger ord som får mig att känna mig tvungen, för då kommer det inte gå nå bra..

Nej, nu får det var bra för idag.





"Glöm dina bekymmer, imorgon kommer det nya! "

Känner mig så fruktansvärt less på i stort sett allt.
Skolan, kroppen, mående, allt >.<
Känns bara så jävla BLÄÄÄ!!
Vill må bra, funkar det ?! NEJ
Vill gå ner i vikt, lyckas jag ?! NEJ
Jag är så äckligt jävla lat. >.<
Nu vill jag fan komma igång med någon slags träning, vad som hellst.
Vill inte bara gå hemma och släpa benen efter mig.
Borde plugga också vilket jag absolut inte funnit någon ork till på hela veckan.
Så skitless på skolan nu, om jag inte hade sådan stor press på mig från folket i min omgivning
så hade jag skrivit ut mig för länge sen. För jag orkar verkligen inte med skolan längre.
Femte jävla året på gymnasiet .. Lyckat ?! Inte direkt då kanske.
Nej usch vad irriterad och less jag är på det mesta nu.

Skiter i detta nu, vill ta mig till en annan plats och bara vara ett tag.
Slippa allt här hemma, försöka komma på fötter någon annanstans.
Det skulle verkligen behövas.
Nästan så jag tror att det är det jag verkligen behöver nu för att kunna leva normalt igen.

Varför kan inte allt bara kännas bra ?!
Att man vaknar med ett strålande humör och verkligen känner för att t.ex
ta sig ut på promenad, unna sig själv något, träffa lite folk man inte träffat på länge..
Må bra helt enkelt.
Kan inte ens minnas då jag vaknade med ett strålande humör och verkligen kände att jag var på topp.

Nu är frågan.. kommer jag någonsin få känna det igen ?!