* Grå, trist och kall

Att något är fel, det vet jag .
Jag tänker på det hela tiden, dagarna i ända.
Allt som finns runt om mig påminner mig om att något är fel.
Jag känner att något inte är som det ska.
Aldrig någonsin har jag varit såhär rädd.
Jag är så jävla rädd så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Vill bara att allt ska vara som vanligt.
Att jag fungerar som jag ska, att min kropp fungerar som den ska.
Inte denna ständiga värk, och denna ständiga oro.
Kroppen är alldeles energitom, men ändå smyger sig rädslan
och paniken på mig. Sakta, sakta.. och det blir allt starkare och starkare.

. . jag vill bara spola tillbaka tiden till många år tillbaka.
Då fanns inte alla dessa bekymmer, allt var hur underbart som hellst.
Jag kunde skratta och jag kunde le ett ärligt leende.
Men nu ?!
Det känns aldrig så äkta som det gjorde då.
Känner mig tvungen att gå med ett leende hela dagarna.
Och alla känslor bara bubblar inom mig..
Blir så arg på mig själv, att jag ens tillåter det.

Det här är inte jag..
.. jag känner mig så mörk, grå, trist, och kall. Levande död!

Tobias, Mamma, Evelina & Robin - jag klarar inte detta utan er .
Tack för att ni visar att ni verkligen bryr er.
Jag älskar er mer än ord kan förklara ! <3

* Din hand i min

Just i det ögonblick jag såg dig, kände jag bara ilska.
Ville bara skrika ut alla känslor.
Det var så fruktansvärt jävla jobbigt.        
Tror inte du förstår hur jag känner. 
Känslan när du ser på mig,
 känslan när du talar till mig,
  känslan när du håller om mig. .                                                                                   
                                                     - Kiss my scars - love me, don´t break me!


Jag saknar dig mer än någonsin </3






  

* Murarna rasar

Det är något som gnager mig i bröstet hela tiden.
Gamla sår som rivs upp och sätter sina djupa ärr inom mig.
Känns som alla de murar jag kämpat för att bygga upp rasar bit för bit,
 för varje dag som går.
Att jag går runt och kämpar för absolut ingenting.
Att jag aldrig ska få bygga upp mina murar ända till toppen.
Muren för att kunna må bra, att kunna skydda mig själv.
Inte bara ett steg framåt och två steg bakåt.
Det finns ingen mening med att kämpa om jag ändå faller.
Jag vill kunna ta det klivet att lämna det som finns runt i kring mig nu,
 att besöka en ny plats och starta ett nytt liv.
Men det finns så mycket jag inte bara kan lämna,
 det skulle kännas så fruktansvärt fel.
För egentligen... vad vore jag utan er ?!

None



Att kämpa för någon, och inte få något tillbaka ..
.. det är totalt meningslöst.
Att jag kämpar för att behålla vår vänskap,
 det känns som jag kämpar i onödan.
De orden du sa till mig, sårade mig nå fruktansvärt.
Utan att du själv var medveten om att du verkligen sårade mig.
Nästa gång, snälla.. Tänk dig för, eller prata inte med mig alls.
Jag tänker på dig, jag saknar dig, jag älskar dig..
men nu tänker jag inte kämpa nå mer.
 Om du vill att detta ska fungera så får du visa
att vår vänskap betyder något för dig. .</3

* Why do we always fight

Alla hårda ord, alla våra bråk bryter ned oss båda.
Vi kan inte ha det såhär.
Sömnlösa nätter, panik strömmandes i kroppen.
Jag orkar inte bära på denna ständiga oro,
denna vidriga ångest, alla frågor utan svar.
Jag vill bara att det ska bli bra.

Jag älskar dig,
 och jag vill aldrig någonsin förlora dig! <3



None

"Why can't only I for one just be
It's not the same when I no long can speak to him
I may be changed but so have he
It's like we've locked us up and thrown away the key
I see your smile the same old smile
But then he takes me down and make our feelings die

I got a life on my own
I have to be on my own sometimes
I have to stand on my own two feet's cause I know I treat him good

But why do we always fight
I can't look at you
I can't be with you tonight
And I know that this ain't right
Because I love you so but I have to go alone"

RSS 2.0