Life goes on ...

Sommaren 2010.

Allt förändrades och den människan borde inte fått det hon har idag.
Hon betedde sig illa, brydde sig inte om den hon egentligen älskade , inte om sin familj..
.. hon brydde sig inte om någon. Hunden blev ett problem och även den sållades bort.
Jag är inte hon.. Det kan inte vara jag som var så känslokall och värdelös.
En grå, trist, ledsen och sårad tjej. Hur kunde jag bli så?
Den människan är ju i själva verkligheten - Jag.
Fast ändå inte.
Se på mig nu, jag är inte känslokall, jag gör allt för min pojkvän, min familj och mina vänner.
Varför gjorde jag så?
Lämnade det underbara liv jag hade, för att såra & förnedra mig själv?!
Och även andra.
Med att ha sex med någon som sårade min pojkvän?
Att ha sex med en utav mina bästa vänner ?
Jag sårade inte bara mig själv, utan även andra som inte är värd något sånt.
Aldrig har jag grubblat och mått så förbannat dåligt över vad jag gjorde då.
Jag kommer alltid få gå med dessa obehagskänslor.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger förlåt till "Dig" eller mig själv.
Jag kommer alltid må dåligt över vad jag har gjort.
Man skall släppa det förflutna och gå vidare, men när ska jag kunna det ?!
Det gör så jävla ont, jag tänker på det varje dag. Jag får hjärtrus av att tänka på det.
Vilken vidrig jävla människa jag varit.

Men en sak är säker, att jag ALDRIG någonsin kommer göra något liknande igen.
Att se den jag älskar mest så jävla ledsen och liten gör mig gråtfärdig.
Det gör så förbannat jävla ont, jag vill bara kunna få det ogjort.
Men ni vet likväl som jag - det går inte, hur man än försöker och hur gärna man än vill.

Jag älskar Tobias Michael Hedlund över allt annat och sen den dagen jag träffa honom så
har jag fan inte älskat någon annan. Det låter kanske fel men det är sant.
Och jag vet det.
Jag vill inte vara med någon annan än honom.
Men vår familj är inte hel ännu.

Om 3 månader kommer vår lilla bebis, det kommer göra oss mer som en familj..
.. men det är en till som fattas för att min familj ska bli hel..
Tyson - jag vill att du kommer hem! <3


Jag var tvungen att skriva av mig, detta är bara lite av vad som snurrar i mitt huvud 24/7.
Ibland får jag sådan panik att jag bara vill försvinna.
Och jag vill inte att ni ska tycka synd om mig lr att jag sitter och är patetisk.
Jag mår dåligt över detta och ingen kan förstå min känsla.
Jag har aldrig nämnt detta, but this is what I feel.


Life goes on - with our without pain!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0