Denna natt har verkligen varit olidlig.
Drömt, vaknat, somnat, drömt, vaknat, somnat o.s.v.
Hela jävla natten, usch .. Jag orkar inte.
Räcker det inte att du/ni finns i mina tankar när jag är vaken?!
Måste ni följa med i drömmen också ?!
Det är verkligen 24/7.
Jag försöker sova för att glömma för en stund, men då finns ni där.. i  mina drömmar.
Och saknaden blir bara starkare och starkare för varje minut som går.
Känns som jag ska explodera snart, jag saknar er nå så förbannat jävla mycket :'(

Åsa - du fanns alltid där. Du lyssnade alltid, ingen gav så varma kramar som du gjorde.

Henric - du var min lilla bumbibjörn. Stöttade, lyssnade och visade verkligen din kärlek.
Jag skulle göra allt för att spola tillbaka tiden så jag fick vara med dig igen.
Åtminstone få känna dina armar runt om mig, dina händer i mina..
men jag är glad att du hittat dig en tjej som du känner dig lycklig med och som du är kär i ..
det gör jag verkligen , för du är värd det bästa.
Men något jag inte förstår är : varför kan du inte träffa mig längre ?! Varför vill du aldrig ses?!
Du har ju gått vidare med ditt liv, så det är ju bara vänskap mellan oss, eller ?
Är du rädd att du ska börja sakna mig ?! Åh, jag vill bara ha en förklaring.
Du kommer alltid vara en del av mig. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Sket'am Honey bunny! <3


Och vänner jag saknar.. det är helt sjukt.

Robin.S - Vi hade vårat, det var bra så länge det varade men dina lögner gjorde mig liten och grå.
                Men vi bestämde för att vara vänner.
Det funkade hyffsat, men nu har du flyttat massa mil ifrån mig
                och du hör aldrig av dig längre :(
Men du ska veta att jag saknar dig! <3

Robin.L - Våren 08 var du min kärlek,
du var så underbar och även fast det inte funkade mellan oss (enligt mig)
               så var vi ändå så fruktansvärt bra vänner.
Det var verkligen Du & Jag. Vi kunde prata om allt.
               Men nu har du Maja, och du hör ALDRIG av dig.
Jag försöker och försöker men når inte ända fram känner jag ..
Jag har alltid älskat dig och kommer alltid att göra.
Men det gör ont att inte ha dig här </3



Det är sjukt vad vänner kommer och går genom åren.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som hellst, men jag orkar inte.
Det gör så förbannat ont, och aldrig släppt så många tårar någonsin.
Men jag saknar er och jag kommer alltid älska er.
Jag orkar inte slita och dra i er för att hålla kontakten,
 men jag gör det ändå.
Och många gånger frågar jag mig själv;

Varför ?! </3