tears are falling. .

Det var fruktansvärt längesen jag kände mig såhär.
Ett tryck i bröstet, tårarna faller och jag sitter här.. i vild förtvivlan om att inte veta vart jag ska ta vägen.
Allting snurrar i mitt lilla huvud, hit och dit och vad som är bra och dåligt.
Vad jag vill och vad andra vill - har alltid varit min svaga sida.
Inte ofta jag kan bestämma vad jag själv vill.
Låter mig oftast styras av andra, vad dom vill, hur dom vill att det ska vara.
Men jag har mina åsikter, jag har mina viljor..
..men hemskt sällan jag får visa dom, berätta hur jag verkligen känner.
Och när jag väl gör det, då blir jag ignorerad och bortstött.


Jag har en önskan nu, som jag verkligen vill få uppfylld.
Men kommer det verkligen att ske?!
Isåfall vore det ett under, ett lyckorus.
Det är allt jag begär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0