Över en miljon människor har någon form av hjärtsjukdom.
En av dom är min bästa vän.
Att behöva leva med den ovissheten att inte veta om man skall insjukna eller om man överlever.
Ett problem kommer upp, det blir medicinering, man har smält oron och känner att man kan leva vidare.
Och helt plötsligt dyker ännu ett problem upp, ett svårt val man är tvungen att välja.
Att stå som 18 åring, knappt börjat livet.
Nyligen skaffat egen lya, känna känslan av att kunna klara sig själv.
Också kommer en sådan här grej upp, ett val.
Valet blir slutligen gjort och en operation väntas. Men vägen dit då?
Innan operationen är över och man vet att allt gick bra?!
Att behöva gå ovetandes om man skall överleva eller inte.
Alla tankar och funderingar som bara kastar sig som ett iskallt block över en.
Ångesten och paniken som kryper under huden, som små otäcka smågnagande varelser.

Alla mina tankar går till dig min vän.
Jag förstår att det inte är lätt för dig, men jag kommer finnas vid din sida.
Du har min axel att gråta mot, du har en vän som lyssnar.
Jag kommer alltid finnas vid din sida, vad som än händer.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga dig, men orden når verkligen inte fram.
Men en sak vet jag, att det vi har kallas kärlek. Änglakärlek.
En kärlek som ingen kan förstöra, som ingen kan komma emellan.
Förevigt ska vi hålla ihop min vän, min syster
Ingen kan NÅGONSIN skilja oss åt.

Jag älskar dig, systrami ! <3
Det är du och jag mot världen