Dagarna går obemärkt förbi.
Timmarna bara rusar iväg, och vad gör jag?
Ingenting
Jag bara är. Datorn & tvn är mina "vänner".
Det absolut enda jag gör om dagarna.
Kanske diskar någon gång , men sen då?
Du jobbar, kommer hem, beter dig konstigt, går och lägger dig utan ett ljud (?!)
Vart är vi påväg?
Jag orkar inte tjafsa, jag låter dig hålla på.
.. men frågan är bara hur länge ska jag behöva stå ut?
Du gnäller, du sårar, du skiter i hur jag mår.. Du bara är.
Det känns som du behandlar mig som luft.
Att jag inte finns.
Om det inte blir någon ändring, så kommer allt att falla.
Jag försöker verkligen få detta att hålla...

.. men hjärtat, jag står inte ut!


Jag älskar dig såå !