Nu är jag så jävla less ..
Jag hatar den här förbannade jävla ångesten.
Så fort jag blir ensam så smyger den jäveln sig på.
Den kastar sig över mig och river sönder min kropp.
Allt rasar, hela min värld rasar.
Jag är inte närvarande, jag är i MIN värld.
Omringad av panik, ångest, rädsla och nedstämdhet.
Hur jävla länge ska man stå ut?!
Jag klarar inte det här länge till.
Jag vill bort, bort härifrån.
Jag orkar inte leva i denna värld, i min värld.
Den skrämmer mig och den får mig att må så fruktansvärt dåligt.
Jag kan inte skratta utan att känna ett hårt tryck i mitt bröst,
jag kan inte le utan att tänka " varför ett falskt leende" ?
Jag kan inte gråta utan att ångesten tar över och jag blir förvirrad.


BRING ME BACK TO REALITY,
I CANT TAKE THIS ANYMORE!