Nedstämd
Dagarna går, tankarna är som bortsprungna.
När jag jobbar så är det ingenting annat som får plats i mitt huvud, bara jobb, jobb och jobb.
Vilket är en jävla lättnad, att inte behöva tänka på allt runtikring.
Jag har inte orken att tänka på det, jag tar dagen som den kommer och får försöka lösa saker och ting senare.
En del dagar vill jag bara ligga kvar i sängen och inte kliva upp alls, inte prata med någon eller vistas ute.
Men jag har min fyrbente vän och vet att jag är tvungen att kliva upp.
Inte så svårt heller för den delen när han står där vid sängkanten, tittar på mig med sina glada ögon och säger :
" Åh, mamma är du vaken?! Ska vi gå ut och kissa nu? " Då känner jag hur ett stort leende växer sig fram inom mig.
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan Tyson, han får mig att se EN mening med dagen.
Ingenting annat behöver jag bry mig om, bara veta att den kärlek jag ger till honom gör honom lycklig.
Han är min lycka, min lilla skit. <3
Mycket händer i mitt liv just nu.
Jag är en förvirrad tös som inte vet vart jag står i livet.
Jag står i ingentinget och vet inte vilken väg jag ska välja, allting är uppochner.
Vet inte vilka jag kan lita på och inte.
Vilka som är mina riktiga vänner, vilka jag ska värna om.
Jag kanske väljer fel, men som sagt.. nu är jag förvirrad, men en dag kommer det gå upp för mig, då jag verkligen kommer veta vilka jag kan lita på och vilka jag inte vill ha kvar i mitt liv.
Dagen då jag kommer må bättre kommer att komma..
.. det är bara en lång resa dit!
- Älskade mormor, jag är så lycklig att du är med mig.
Varje dag finns du hos mig, bara att jag inte kan se dig..
Jag skulle göra allt för att du skulle komma tillbaka, bara för att få krama dig en sista gång! <3
När jag jobbar så är det ingenting annat som får plats i mitt huvud, bara jobb, jobb och jobb.
Vilket är en jävla lättnad, att inte behöva tänka på allt runtikring.
Jag har inte orken att tänka på det, jag tar dagen som den kommer och får försöka lösa saker och ting senare.
En del dagar vill jag bara ligga kvar i sängen och inte kliva upp alls, inte prata med någon eller vistas ute.
Men jag har min fyrbente vän och vet att jag är tvungen att kliva upp.
Inte så svårt heller för den delen när han står där vid sängkanten, tittar på mig med sina glada ögon och säger :
" Åh, mamma är du vaken?! Ska vi gå ut och kissa nu? " Då känner jag hur ett stort leende växer sig fram inom mig.
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan Tyson, han får mig att se EN mening med dagen.
Ingenting annat behöver jag bry mig om, bara veta att den kärlek jag ger till honom gör honom lycklig.
Han är min lycka, min lilla skit. <3
Mycket händer i mitt liv just nu.
Jag är en förvirrad tös som inte vet vart jag står i livet.
Jag står i ingentinget och vet inte vilken väg jag ska välja, allting är uppochner.
Vet inte vilka jag kan lita på och inte.
Vilka som är mina riktiga vänner, vilka jag ska värna om.
Jag kanske väljer fel, men som sagt.. nu är jag förvirrad, men en dag kommer det gå upp för mig, då jag verkligen kommer veta vilka jag kan lita på och vilka jag inte vill ha kvar i mitt liv.
Dagen då jag kommer må bättre kommer att komma..
.. det är bara en lång resa dit!
- Älskade mormor, jag är så lycklig att du är med mig.
Varje dag finns du hos mig, bara att jag inte kan se dig..
Jag skulle göra allt för att du skulle komma tillbaka, bara för att få krama dig en sista gång! <3
Vem kan man lita på
Jag har mått fruktansvärt dåligt under en lång period nu, jag har tappat livsglädjen totalt och ser inget ljus någonstans. Inte ens pyttelite, verkligen ingenting. Jag ligger så lågt man bara kan tänkas komma. När jag vaknar tittar jag upp två sekunder och tänker " fy fan inte en dag till" . . Men jag har T att tänka på, han behöver mat och promenader. Så tack vare honom håller jag mig på benen. Sjukskriven från jobbet, haft det tufft med Tobbe och nää.. usch, jag vill ingenting längre. Och när man står mitt i ingentinget så vill man ibland känna att man har någon vid sin sida som förstår .. men vem ?! Jag visste verkligen inte vem jag skulle vända mig till. Men så häromdagen fick jag ett samtal, min älskade vän F ringde, vi träffades med hundarna och tog en långpromenad, väl under den promenaden kom vi på att vi båda var PRECIS i samma sits. Jag menar, hur stor är den chansen ?!
Allt vi sa stämde överrens totalt, hon vet vad jag går igenom, hon vet vad jag känner och hur jag mår.
Och jag vet alltsamman om henne.
Utan henne skulle jag inte kunna gå vidare, för nu har jag henne vid min sida och henne litar jag på till 100%.
Hon sa, "Emelie, vi kanske är psykiskt sjuka men vad fan .. Vi är vi och tillsammans fixar vi det här. Nu är det du och jag mot världen!" . Jag blev alldeles tårögd när hon sa det för det var verkligen sant.
Det är jag och F mot världen , vi fixar det här. På ett eller annat vis.
En dag kommer vi vakna och då skall livsglädjen finnas där.
Men resan dit är lång, den är otroligt lång, men vi ska lyckas finna ljuset.
Life goes on!
Allt vi sa stämde överrens totalt, hon vet vad jag går igenom, hon vet vad jag känner och hur jag mår.
Och jag vet alltsamman om henne.
Utan henne skulle jag inte kunna gå vidare, för nu har jag henne vid min sida och henne litar jag på till 100%.
Hon sa, "Emelie, vi kanske är psykiskt sjuka men vad fan .. Vi är vi och tillsammans fixar vi det här. Nu är det du och jag mot världen!" . Jag blev alldeles tårögd när hon sa det för det var verkligen sant.
Det är jag och F mot världen , vi fixar det här. På ett eller annat vis.
En dag kommer vi vakna och då skall livsglädjen finnas där.
Men resan dit är lång, den är otroligt lång, men vi ska lyckas finna ljuset.
Life goes on!
