Allt tar en snabb vändning..

När man äntligen börjar må bra och får rätsida på sitt liv..
.. då kommer allt jävla skit tillbaka.
Mina ögon fyllda med tårar,  en yrsel utan dess like och svimningsattackerna är tillbaka.
Jag har fallit tillbaka på ruta ett.
Ska man behöva kämpa HELA livet med dessa nedåtgångar?!
Att aldrig få vara riktigt lycklig.
Bara för några dagar ?!
Då är det inget värdigt liv.
Min orkeslösa kropp vill bara ge upp.
Jag vill inte leva såhär.

Det gör så jävla ont!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0