Surmule >.<

Hur man än mår så har man ingen rätt att behandla sina nära som luft.
Oavsett vad det än är, eller vilket humör man än är på så har man ingen rätt.
Jag är fullt medveten om det, men tyvärr fick T ut för INGENTING idag.
Och ångesten som bara kastar sig över mig är olidlig.
Fan , jag har inte ens bett om ursäkt.
Det är fel, helt jävla fel..
Jag kan vara en jävla fitta ibland, men fan .. inte lätt sånna här dagar att vara trevlig.
Men det är ändå så himla fel gjort.. av mig!


Jag älskar T över allt annat och det finns ingen finare än han.
Hoppas mina dagar vänder och bli så mycket ljusare..
För det sista jag vill, är att förlora honom! <3

My reality

20/12

Med samma jag slog upp ögonen kände jag en extrem huvudvärk och ett extremt illamående.
Månader sedan jag vaknade upp och var bakis.
Dock hade inte "dagen efter" ångesten hunnit smygit sig på, och det var en rejäl lättnad.
Saker och ting löste sig angående det som hänt kvällen innan.
Det blev en lugn dag i soffan med mycket mys, låg i soffan hela dagen och kikade på film.
När kvällen kom blev allting uppochner vänt. Som om någon bara kastade runt våra liv.
Det tog en enda stor vändning och det kändes som allt var över..
.. men även där efter en lång diskussion med tårar och vetskap om att det hela var ett missförstånd så löste sig även detta. Jag kröp ner i sängen bredvid min älskade till slut, klockan var runt halv 1 på natten.
Jag kände mig rätt lugn och det var skönt att få prata ut och veta att det fortfarande var vi.
Sedan bröt helvetet ut.
Väggarna kröp emot mig, jag skönk under sängen, hjärtat rusade, kvävningskänslorna slog hastigt till...
nu var den där.. den där jävla ångesten.
Jag blev rädd, mera panik skapades, tvingade T att ringa 112. Ambulansen kom och vi for iväg till akuten.
Väl där togs blodtryck, lyssna på hjärtat och lungor. Ingenting var fel, det vara bara ångesten.
02.30 Var vi på väg hem igen, trötta och matta efter en lång, helvetisk natt.
Tog mig ett piller och la mig bredvid mitt hjärta, och efter en stund somnade vi båda två.

21/12

Min mobil hade ringt för fullt hela morgonen, men jag orkade verkligen inte svara.
Jag tröck av och somnade om, flera gånger.
Till slut vaknade jag när klockan var runt halv ett.
Så himla skönt att få sova, och veta att T snart skulle vara hemma igen.
Jag gick ut i köket, började plocka undan liten tomma ölburkar från lördagens "kalas" som grabbarna haft.
Diskade och små plockade lite här och där.
Yrseln tog över .. som vanligt.. Men konstigt nog behöll jag mitt lugn så ingen ångest.
Mitt hjärta kom hem och sa nästan bara hej, han var så otroligt trött så han smög sig in i sovrummet och kröp ner under täcket och somnade som ett litet barn.
Jag lade mig i soffan och kollade på en dokumentär.
Jag kände hur ångesten började smyga sig på , en riktigt kraftig ångest.
Precis när jag tagit mig ut i köket och knaprat i mig ett piller gick jag och lade mig i soffan.
Då öste tårarna och jag greps av panik.
Telefonen ringde, det var kuratorn.
"Varför har du inte hört av dig? Vad är det som är på tok?"
Jag berättade att jag snart ger upp, att jag inte står ut med att leva såhär.
Hon lade på och ringde upp någon minut efter, jag hade fått en akut tid hos en psyk läkare i A-berg.
Jag väckte T och bad honom skjutsa mig . (Stackarn, alldeles nyvaken och förstog inte alls vad som var på tok).
Vi satte oss i bilen och åkte dit. Väl där mötte han upp mig, läkaren.
Ett lugn utan dess like uppstod på en gång, med samma jag såg han.
Efter mycket prat så beslutade vi att jag skulle försöka klara mig och att han skulle hjälpa mig ändå..
.. utan ett besök på psyk.

Nu är det bara hålla tummarna att jag klarar av detta..
.. nu är det bara att härda ut!


Fuck this day

Det är lördag, och dagen har knappt börjat men redan fått mig på dåligt humör.
* Inte träffa P nu när han äntligen har permis
* Inte träffa B - lovar & sviker finns det något som heter
* T ska dricka och spela spel med syskonen ikväll
* Feber, och allmänt död i kroppen.

I 4 månader har jag mått dåligt p.g.a ångesten och lite annat.
Konstigt nog har jag inte känt mig så särskilt deprimerad.
Men nu idag, 19 december så bara föll allt , precis allt.
Kroppen är helt tom, inte en endaste liten energi gnutta.
Känner mig väldigt ledsen & på ingenting humör idag.

Dock måste jag pallra mig ut till mor & G .. För här vill jag inte vara.
bara en massa gnäll och skit hela tiden. Det tär på en..
Jag orkar inte.
Och när det bara blir fel så är det lika bra att en av oss går..
.. och det lär ju bli jag..



Min verklighet är inte densamma som din
Du lever i din och jag lever i min

Gungande golv, mindre utrymme

Vilken jävla fredag.
Jag brukar se fram emot helgen, men inte denna gång.
Avskyr att vara ensam när jag mår såhär. . blev så himla glad när T kom hem.
Dock syntes det på honom att han ville få fram något och till slut kom det.
Han skulle åka... igen "/
Vilken inte kändes speciellt skitbra.
Väl efter han åkt tog jag mig en dusch, klarade mig hyffsat.
Men sen, hej och hå. Yrsel till tusen, hjärtat slog hårdare än någonsin, pulsen steg..
och jag svimmade. Jag hatar att svimma, jag hatar att vara yr, jag hatar att vara skakig.
Nu är jag sjukt less på detta mående.

Jag försöker komma på sätt för att kunna må bra, men då blir man nekad av andra "/
Hur ska jag då kunna bli bättre? Må bättre?

Vad väntas nu .. psyk ?!


Bleeegh, fii fan >.<

Varför vaknade jag ens upp denna dag ?!
Kunde jag inte fått sovit bort exakt hela dagen och vaknat imorgon med glatt humör och en kanonbra dag ist?!
Jag känner mig så fruktansvärt arg och irriterad. Och kanske en aning ledsen någonstans långt där inne.
 Och varje dag är en kamp mot min ångest, men det försvinner då fan aldrig.
Nya saker, gång på gång på gång.
När ska det få ett slut?!
Ska jag aldrig kunna leva som en "normal" människa igen?!
Idag skulle jag kunna packa mig en liten väska, gå raka spåret till psyk och lägga in mig ett tag.
Vem vet, snart kanske det är försent.
Känner för absolut ingenting idag, INGENTING.
Skulle vilja ta mig ett sömnpiller och sova bort hela dagen.
Slå av telefonen och inte vara i närheten av omvärlden.

Låt mig sova, låt mig leva.
 
Min verklighet . .
. . är inte densamma som din!

Something scares me

Har en orolig känsla i kroppen.
Känns som jag längtar så enormt att få komma hem och att något ska komma ivägen.
Känns som att jag inte ska komma ända hem , inte få träffa min T och min familj.
Jag vill bli av med dessa obehagliga känslor jag känner hela tiden.
Känner på mig att det kommer bli en sömnlös natt "/
Och det uppskattas verkligen inte, för imorgon kommer det bli en lång dag.
Fasen "/


Usch, vad jag längtar hem!! <33

Give me some energy

Detta land suger ut den pytte pytte lilla energi jag har.
Oro i kroppen exakt hela tiden, känner den där otäcka känslan vad jag än gör.
Min mage värker, mitt huvud känns som en blyklump och svimningsattackerna kommer allt oftare.
Får i mig allt mindre och mindre luft.
Jag vill hem, jag vill inte vara här.
Jag klarar inte av det, jag tog mig hit.. men sen då?!
Aldrig mer, aldrig mer.
Avskyr att känna såhär.
Hur fan ska jag orka med kvällen ?! Ännu en grej jag är tvungen till.
Jag vill inte, jag vill lägga mig i sängen och hoppas på att kunna sova tills imorgon ..





Varför ställde jag upp på det här ?!
FAAAAAAN !!! </3

France, Lyon

I förrgår åkte jag och lillan till Frankrike, till min älskade bror o hennes kära far.
Resan var lång och smärtsam, men när jag tänker efter så var det helt okej.
Att få omfamnas av min bror var helt sagolikt.
Det värmde så enormt och det kändes som en lättnad - jag klarade det!!
Torsdag & Fredag har bestått av mys - kikat runt lite - och träningar.
Dock igårkväll hade jag fruktansvärt svårt att sova.. hade en grym oro i kroppen.
Till slut var jag tvungen att gå upp och ta mig ett litet piller, sedan tog det inte lång stund innan jag somnade.
Vaknade kl 9 imorse och var grymt kissnödig, lillan med så vi gick på toa.
Och vad har jag lyckats med då?! Jo, fått feber, förkyld och har en grym smärta i magen.
Lyckat eller så inte. Dessutom vaknade min bror till och sa att han somnat sent och nu har ont i halsen.
Han skall spela match ikväll, så hoppas han blir piggare under dagen.

Nu är det bara hela dagen imorgon kvar, då får vi passa på och mysa så mycket det bara går.
Sen väntas måndag, en lååååång dag.
Planet går 10.10 från Lyon och mellanlandar i Zürich vid 13 någon gång, sen planet hem går 4 och en halv timme senare. Så vi kommer nog vara en aning trötta när vi kommer hem.
Dessutom har vi ingen som kan hämta oss på Arlanda ännu, men det må ju lösa sig innan dess.

Nej, nu är det dags för en cigg och något att dricka och hoppas på att man blir piggare.
Tur att alvedon och halstabletter finns :)







[ Tu me manques ! <3 ]

RSS 2.0