Hjälp ?!

Hjälp? Vad för hjälp?
Man gråter sig till sömns varje natt man går med ständig ångest dagarna igenom.
Det finns ingen hjälp. Jag har slutat tro på att det en dag skall bli bra.
Ett liv fyllt av svek, smärta och rädsla... det är inte ens värt att leva för.

Jag känner mig levande död!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0