Så mycket som jag älskar dig,
så mycket som jag behöver dig
kan jag inte förstå.
Det mesta du gör får mig att vilja le.
Kan jag inte bara få göra det för en stund?

Nej, för du tillåter mig inte att le.
Du gör mig upprörd, men sen kysser du mig.
För studen så glömmer jag bort att du gjorde mig upprörd,
kommer inte ens ihåg vad du gjorde.
Jag avskyr det, du vet precis hur du skall göra.
Jag kan inte bli arg på dig, bara för stunden.
Men det är så himla fel.
Jag orkar inte bråka, så jag tillåter dig att göra så..
Det jag avskyr mest är att jag beundrar dig ändå.

Jag hatar att älska dig så mycket som jag gör,
jag hatar att jag är så beroende av dig.
För jag kan verkligen inte låta dig gå.
Åh, jag hatar att jag älskar dig så.

Men någon gång så kanske inte din makt har någon verkan på mig.
Och att dina kyssar inte ger mig vika.
Men ingen i denna värld känner mig lika bra som du...


...   så kanske kommer du alltid ha mig fastlindad vid din sida.