* Min ensamhet
I mörkrets stilla tystnad,
det är då rösterna styr som mest.
De små krypen sprider sig över hela kroppen,
och dom vägrar försvinna .
De kryper så tätt inpå min kropp att hjärtat börjar rusa.
Det är rusningen som gör det så svårt,
svårt att veta vad som egentligen är verklighet.
Någonstans befinner sig verkligheten,
men jag kan inte besluta mig för om det verkligen är den.
Det slutar alltid med tårar och blod.
Snälla, lilla flicka.. Det är dags att vakna!
det är då rösterna styr som mest.
De små krypen sprider sig över hela kroppen,
och dom vägrar försvinna .
De kryper så tätt inpå min kropp att hjärtat börjar rusa.
Det är rusningen som gör det så svårt,
svårt att veta vad som egentligen är verklighet.
Någonstans befinner sig verkligheten,
men jag kan inte besluta mig för om det verkligen är den.
Det slutar alltid med tårar och blod.
Snälla, lilla flicka.. Det är dags att vakna!
Kommentarer
Trackback
