Scars
Gaah vad arg jag blir när jag tänker på allt och alla..
Hur kan man vara omringad av så mycket folk, och ändå sviker varenda jävel?
Jag sviker någon gång, men fan inte lika mycket som de sviker mig.
Inget stöd någonstans, konstigt att man inte vågar prata.. Man kan ju aldrig lita på någon!
Känns inte som jag litar på en enda människa.. Varför sviker man?
Varför inte bara tala sanning från början och inte ljuga? Inte gå en bakom ryggen..

My scars remind me that the past is real </3


You said that we would be friends..
You told me that you liked me, but that was a lie..
Nothing you said to me was true.. you lied to me all the time..

I  miss you, but I steel hate you more than anything else!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0