Ögonen gråter, men munnen den ler
Hon är på väg upp, och vill aldrig mer ner
Från löften och svek blev hon självdestruktiv
Och i rop på hjälp sökte hon ta sitt liv
Hon byggde en väg utav falska skratt
Men bakom fasaden var det mesta svart
Jag hoppas att hon hinner komma till ro
Innan skalet spricker och faller ihop
Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner
Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer

Detta är en saga utan lyckligt slut
Ingenting blir nånsin som det var förut
Men den som blundar slipper se hur det ser ut
För vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut

Om jag hade vetat hur det skulle bli
Så hade jag tvekat och smugit förbi
För jag var den droppen som slutligen fick
Bägarn att svämma när säkringen gick
Så brinn för att synas och skrik så det hörs
För snabbt kan du tyna och visionen förstörs
Och även om ingen kommer skylla på mig
Så tar jag på mig skulden till ödet för dig
Om timglaset blir tomt och sanden rinner ner
Så lyser inte solen på våran flicka mer
 
Detta är en saga utan lyckligt slut
Ingenting blir nånsin som det var förut
Men den som blundar slipper se hur det ser ut
För vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut

Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner
Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer 

Detta är en saga utan lyckligt slut
Ingenting blir nånsin som det var förut
Men den som blundar slipper se hur det ser ut
För vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut ?!