Ja, då sitter man här igen då.. framför dumburken!
Känner mig en aning trött, men jag känner att jag inte orkar sova.
Jag vill inte sova helt enkelt..
Min käraste Penelope är också vaken och sitter på en plats i landet och håller mig vid liv.
Sötnos, dina ord värmer nå så fruktansvärt .. det är som du säger..
Tänk att vi sitter här, både du & jag .. att kontakten fortfarande finns kvar..
Jag tror att allt det vi gått igenom tillsammans, har fört oss närmare & närmare.
Och förhoppningsvis så kommer vi hålla ihop livet ut.

Penelope, du lyser upp min dag. Du är min solstråle!
Jag kommer alltid att älska dig.
Det ska för evigt vara vi två.
Engla & Penelope, genom ljus & mörker.