Det mesta är kaos i mitt liv. Förstår inte att det inte kan vara lugnt och allt bara flyter på och livet är underbart.
Men vissa säger att man klarar av livet bättre ju mer motstånd man får. Men ibland är det bara för mkt.

Varför klagar du på mig jämt ?
Jag kanske inte är den dotter du ville ha, jag är annorlunda okej.
Och jag hoppas verkligen inte att det är därför du klagar på mig att allt jag gör är fel och allt som finns runt i kring som gör dig irriterad går ut över mig. All din ilska hamnar på mig.
Jag får panik, bara faller ihop och gråter. Men endå står du där och skriker på mig!
Att man är så himla rädd för sin egen pappa att man knappt vågar yttra sig om det minsta.
Du vet att jag är ännu mer rädd för dig när du har druckit, så varför ringer du och gråter och säger att du ska ta livet av dig ? det är så jävla FEL .. ='(
Allt som du har gjort mot mig försvinner inte bara sådär endå. Jag kommer aldrig glömma vad du sa till mig för två år sedan. Sånt glömmer man inte .. Det tror jag nog du vet också. 
Och allt jävla tjat om vad morsan gör fel, skit i henne och lev ditt liv.
Du är så jävla svartsjuk. Men låt inte det gå ut över mig . ='(
Jag hatar dig samtidigt som jag älskar dig. Och man borde inte hata sina föräldrar.
Men så känner jag.
Jag vill inte leva det helvete med dig som jag befinner mig i just nu!
Låt mig vara ifred !