Natten kommer med tomma intet
Ett mörker som ger mig lite halvt panik
En magkänsla som är fylld av oro
En kropp fylld av ångest

Den glada fasaden helt plöstligt försvann
här jag sitter ensam, tårfylld och panikslagen
Mitt hjärta rusar, hela kroppen känns varm
En känsla jag så otroligt mycket hatar
men som oftast lyckas ta övertag.
Dom är här.
Återigen för att äta upp mig sakta innifrån.

Luften jag andas existerar inte
Mina lungor känns tomma och min hjärna svämmar över.

Fy fan vad jag hatar denna känslan.
Snälla låt mig få njuta och leva det liv jag tycks förtjäna!