Så sjukt less...
Fy fan i helvete vad jag är less på mitt sketna jäkla liv.
Ni kan tycka att jag låter patetisk, FINE .. Gört men håll då käften.
Jag är så sjukt trött på att alltid sitta hemma och pilla naveln , det finns liksom inte en jävel som vill ses och hitta på något. Sen jag blev gravid blev typ ALLA spårlöst försvunnen.
Det är ingen jävla sjukdom jag har.
Klart jag vill hitta på något och inte bara sitta hemma som nå jävla fån.
Tobbe går på hockey, har sina tvspel, min bror som han umgås konstant med.
Och sin skoter.
Vad gör jag då?!
Längtar efter han ska komma hem så jag får nå sällskap överhuvudtaget och ändå blir jag arg på han.
Mitt värdelösa liv går ut över honom stackarn.
Fast jag egentligen är arg på de som ska vara mina s.k vänner som fan ALDRIG hör av sig.
Så förbannat jävla tröttsamt att ALLTID behöva slita och dra i dom för att ens få höra "hur mår du?" .
Inte så dom själva kan skicka ett sms och bara höra hur det är eller om man vill ses.
Jag har fått höra så jävla många gånger " åh gumman jag saknar dig, vi måste ses .. Snälla?! ".
Jaha, och när man väl frågar om man skall hitta på något så har dom fan aldrig tid.
Inte någon jävla gång.
Fine att dom har skola & jobb lr vad det nu är. Men dom har tid att umgås med alla andra förutom mig.
Vad har jag gjort som är så jävla fel?! Förut var det alltid så himla roligt , för jag alltid var på bra humör.
Men jaha, vart fan tog de vägen då?!
Klart jag blir arg, ledsen och frustrerad när jag saknar mina vänner och dom aldrig har tid att ses.
Fan jag är så jävla trött och less på allting.
Fan uppfinn nå jävla piller så man kan gå i ide ett halvår och vakna lagomt till bebis kommer ut.
Då får man nånting att sysselsätta sig med iaf !!
JÄVLA APARSLEN!
Ni kan tycka att jag låter patetisk, FINE .. Gört men håll då käften.
Jag är så sjukt trött på att alltid sitta hemma och pilla naveln , det finns liksom inte en jävel som vill ses och hitta på något. Sen jag blev gravid blev typ ALLA spårlöst försvunnen.
Det är ingen jävla sjukdom jag har.
Klart jag vill hitta på något och inte bara sitta hemma som nå jävla fån.
Tobbe går på hockey, har sina tvspel, min bror som han umgås konstant med.
Och sin skoter.
Vad gör jag då?!
Längtar efter han ska komma hem så jag får nå sällskap överhuvudtaget och ändå blir jag arg på han.
Mitt värdelösa liv går ut över honom stackarn.
Fast jag egentligen är arg på de som ska vara mina s.k vänner som fan ALDRIG hör av sig.
Så förbannat jävla tröttsamt att ALLTID behöva slita och dra i dom för att ens få höra "hur mår du?" .
Inte så dom själva kan skicka ett sms och bara höra hur det är eller om man vill ses.
Jag har fått höra så jävla många gånger " åh gumman jag saknar dig, vi måste ses .. Snälla?! ".
Jaha, och när man väl frågar om man skall hitta på något så har dom fan aldrig tid.
Inte någon jävla gång.
Fine att dom har skola & jobb lr vad det nu är. Men dom har tid att umgås med alla andra förutom mig.
Vad har jag gjort som är så jävla fel?! Förut var det alltid så himla roligt , för jag alltid var på bra humör.
Men jaha, vart fan tog de vägen då?!
Klart jag blir arg, ledsen och frustrerad när jag saknar mina vänner och dom aldrig har tid att ses.
Fan jag är så jävla trött och less på allting.
Fan uppfinn nå jävla piller så man kan gå i ide ett halvår och vakna lagomt till bebis kommer ut.
Då får man nånting att sysselsätta sig med iaf !!
JÄVLA APARSLEN!
Tankar & funderingar..
Det händer mycket i ens kropp när man är gravid, iallafall i min kropp.
Jag funderar mycket på " vänner " .. Vad är det egentligen?
En riktig vän, ska vara någon som lyssnar, stöttar och är ärlig.
Men någon man tror sig vara sin vän som bara går bakom ryggen och snackar skit,
ska man verkligen behålla dom ?!
Jag har valt att under min graviditet ska jag välja bort de "vänner" som inte får mig att må bra,
som bara JAG måste slita och dra i för att få ha kvar, och som går bakom min rygg.
Några är redan rensade , och dom får inga fler chanser.
Men jag blir hemskans trött på att hela tiden behöva slita och dra i folk för att ens känna att dom är kvar.
Dom hör aldrig av sig och frågar om vi skall hitta på något, enda gången de gör det är när dom har astråkigt.
Kul att alltid hamna sist - not.
Sen bara för att man är gravid så vill man väl inte sitta hemma 24/7 :S
Man kan faktiskt följa med på en fest och vara NYKTER. Men det har tydligen inte folk förstått.
Inte mina s.k vänner iallafall..
Så hittills är några borta ur mitt liv, och jag förmodar att fler kommer ryka.
Vilket ändå känns skönt, mitt barn ska inte behöva möta sådant folk ..
Och jag säger det, hellre inga vänner alls än 10 falska.
Det finns en vän som står mig väldigt nära, som alltid kommer att finnas i mitt hjärta.
Det är Sara "Päråån" Persson.
Vi håller ihop i vått och tort. Det är den enda jag litar på till 100% just nu,
hon skulle aldrig gå bakom ryggen o snacka skit om mig. Det vet jag .. *LOVE*
Sen finns det fler vänner jag har, men ingen som står mig lika nära som hon.
Så nog om det!!
- Bebis växer för fullt. Jag går nu in i v 15, bara 3 v kvar till ul ^^,
Ska bli såååå spännande. Såg pyret i v 8 , och den borde växt en hel det sedan dess.
Kärleken följer med också, då kanske han verkligen förstår att han ska bli pappa ^^,
eller ja, mer än nu iallafall. <3
Jag funderar mycket på " vänner " .. Vad är det egentligen?
En riktig vän, ska vara någon som lyssnar, stöttar och är ärlig.
Men någon man tror sig vara sin vän som bara går bakom ryggen och snackar skit,
ska man verkligen behålla dom ?!
Jag har valt att under min graviditet ska jag välja bort de "vänner" som inte får mig att må bra,
som bara JAG måste slita och dra i för att få ha kvar, och som går bakom min rygg.
Några är redan rensade , och dom får inga fler chanser.
Men jag blir hemskans trött på att hela tiden behöva slita och dra i folk för att ens känna att dom är kvar.
Dom hör aldrig av sig och frågar om vi skall hitta på något, enda gången de gör det är när dom har astråkigt.
Kul att alltid hamna sist - not.
Sen bara för att man är gravid så vill man väl inte sitta hemma 24/7 :S
Man kan faktiskt följa med på en fest och vara NYKTER. Men det har tydligen inte folk förstått.
Inte mina s.k vänner iallafall..
Så hittills är några borta ur mitt liv, och jag förmodar att fler kommer ryka.
Vilket ändå känns skönt, mitt barn ska inte behöva möta sådant folk ..
Och jag säger det, hellre inga vänner alls än 10 falska.
Det finns en vän som står mig väldigt nära, som alltid kommer att finnas i mitt hjärta.
Det är Sara "Päråån" Persson.
Vi håller ihop i vått och tort. Det är den enda jag litar på till 100% just nu,
hon skulle aldrig gå bakom ryggen o snacka skit om mig. Det vet jag .. *LOVE*
Sen finns det fler vänner jag har, men ingen som står mig lika nära som hon.
Så nog om det!!
- Bebis växer för fullt. Jag går nu in i v 15, bara 3 v kvar till ul ^^,
Ska bli såååå spännande. Såg pyret i v 8 , och den borde växt en hel det sedan dess.
Kärleken följer med också, då kanske han verkligen förstår att han ska bli pappa ^^,
eller ja, mer än nu iallafall. <3
