mensig & bakfylleskiten -.-
Hade en kanontrevlig kväll på Sandsnäs igår =) [ trots falskheter ]
J & grabbarna spelade jätte bra och en tur på bakluckan skulle varit uppiggande OM man inte pimplat massa 7,5 ;) Men det gör inge, hade roligt iallafall :)
Idag vaknade man med skallebank, en otrolig smärta i magen och bakfylle ångest.
Så jag, T, N & J tog oss en tur till Pizzerian och käkade i hopp om att vi skulle bli pigg ..
.. men den här gången funkade det inte.
Har varit bakfylle skiten heeeela dagen, mått illa och har en skyjävla mensvärk.
JIPPIE !
Men myst i trullsbo med folket, mestadels sovit och lillbebis har sprungit runt för fulla muggar =)
Man blir så glad att se honom så lycklig, det värmer och man står där med ett leende och bara ser på.
Snart blir det en tur till häsen, sen vidare till staden för imorgon ska det åkas på dagskryssning :)
Det ska bli så jäkla härligt att få se nå annat än den här hålan.
Nej , nu tackar jag för mig.
Hadoooooo ^^,
J & grabbarna spelade jätte bra och en tur på bakluckan skulle varit uppiggande OM man inte pimplat massa 7,5 ;) Men det gör inge, hade roligt iallafall :)
Idag vaknade man med skallebank, en otrolig smärta i magen och bakfylle ångest.
Så jag, T, N & J tog oss en tur till Pizzerian och käkade i hopp om att vi skulle bli pigg ..
.. men den här gången funkade det inte.
Har varit bakfylle skiten heeeela dagen, mått illa och har en skyjävla mensvärk.
JIPPIE !
Men myst i trullsbo med folket, mestadels sovit och lillbebis har sprungit runt för fulla muggar =)
Man blir så glad att se honom så lycklig, det värmer och man står där med ett leende och bara ser på.
Snart blir det en tur till häsen, sen vidare till staden för imorgon ska det åkas på dagskryssning :)
Det ska bli så jäkla härligt att få se nå annat än den här hålan.
Nej , nu tackar jag för mig.
Hadoooooo ^^,
Såra mig hellre med sanningen..
Den 5e Juni detta år, alltså 2010 firade vi en god vän på hans 20 års dag.
Där träffade jag en kille, som var väldigt speciell.
Jag kände igen mig i honom och han fångade mitt intresse.
Nånting gick snett under kvällens gång och denna kille blev arg, jag skulle gå efter men en god vän till mig bad mig att stanna, hon sa att han hade aggressions problem.
Men det gjorde mig ingenting, jag sprang efter, tog tag i honom och han bad mig gå.
Jag ville inte, för jag kände att jag kanske skulle kunna hjälpa honom på något sätt.
Vi gjorde följe till en plats där vi kunde prata i ensamhet, han fick förtroende för mig och jag kände igen mig nå så fruktansvärt i hans livshistoria. Det lilla som han nu berättade för mig.
Han är ung, 15 år gammal och upplevt en hel del hemskheter.
Liksom jag, när jag bara var 15 år gammal.
Vi träffades några gånger efter denna fest, och våra band knöts och blev allt starkare.
Han fick känslor för mig, och han ville inget hellre än att vara med mig.
Jag var singel och förvirrad, men han väckte min uppmärksamhet.
- Den kvällen bad jag dig att vara ärlig, att ärlighet varar längst.
Du lovade mig att vara ärlig och jag kände att jag kunde lita på dig.
Men nu, ca 1 månad senare så vände allt.
Jag har nu märkt att det hela var en lögn.
Och du tror nu på fullaste allvar att jag vill vara din vän?!
Snälla, vad tror du om mig egentligen ?!
Att jag ska våga lita på dig igen, att jag skall lita på de ord du sagt?!
Aldrig, det finns inte en chans i världen.
Vi kommer ALDRIG kunna bli äkta vänner, för det du har gjort..
.. det har sårat mig mer än du någonsin kommer kunna förstå.
Det finns en anledning till varför orden "Såra mig hellre med sanningen.." finns.
Jag känner mig bara så utnyttjad och så jävla liten.
Men glöm inte, att det är p.g.a dig som det blivit såhär.
Aldrig mer kommer jag våga lita på en kille igen. </3
Där träffade jag en kille, som var väldigt speciell.
Jag kände igen mig i honom och han fångade mitt intresse.
Nånting gick snett under kvällens gång och denna kille blev arg, jag skulle gå efter men en god vän till mig bad mig att stanna, hon sa att han hade aggressions problem.
Men det gjorde mig ingenting, jag sprang efter, tog tag i honom och han bad mig gå.
Jag ville inte, för jag kände att jag kanske skulle kunna hjälpa honom på något sätt.
Vi gjorde följe till en plats där vi kunde prata i ensamhet, han fick förtroende för mig och jag kände igen mig nå så fruktansvärt i hans livshistoria. Det lilla som han nu berättade för mig.
Han är ung, 15 år gammal och upplevt en hel del hemskheter.
Liksom jag, när jag bara var 15 år gammal.
Vi träffades några gånger efter denna fest, och våra band knöts och blev allt starkare.
Han fick känslor för mig, och han ville inget hellre än att vara med mig.
Jag var singel och förvirrad, men han väckte min uppmärksamhet.
- Den kvällen bad jag dig att vara ärlig, att ärlighet varar längst.
Du lovade mig att vara ärlig och jag kände att jag kunde lita på dig.
Men nu, ca 1 månad senare så vände allt.
Jag har nu märkt att det hela var en lögn.
Och du tror nu på fullaste allvar att jag vill vara din vän?!
Snälla, vad tror du om mig egentligen ?!
Att jag ska våga lita på dig igen, att jag skall lita på de ord du sagt?!
Aldrig, det finns inte en chans i världen.
Vi kommer ALDRIG kunna bli äkta vänner, för det du har gjort..
.. det har sårat mig mer än du någonsin kommer kunna förstå.
Det finns en anledning till varför orden "Såra mig hellre med sanningen.." finns.
Jag känner mig bara så utnyttjad och så jävla liten.
Men glöm inte, att det är p.g.a dig som det blivit såhär.
Aldrig mer kommer jag våga lita på en kille igen. </3
Känslolös
Jag känner mig så fruktansvärt tom.
Känner inte nånting.
Eller jo, jag känner så mkt så jag vet inte vad jag ska fokusera på,
och då blir det absolut ingenting.
Jag blir så jävla ledsen & besviken på mig själv hela tiden.
Inte en enda HEL dag kan gå och jag lägger mig i sängen med ett leende och känner mig stolt,
stolt över mig själv. Jag har aldrig någonsin känt den känslan, och tror inte jag kommer få
uppleva den heller.. Tyvärr "/
Jag förstår inte hur jag lyckas trassla till det för mig själv jämt och ständigt.
Varenda jävla dag i fan snart 21 år :/ när ska det ta stopp ?
Jag försöker tänka mig för , tycker det känns bra ..
.. men i slutänden går det åt helvete iallafall. Hur jag än vrider och vänder på det.
Snälla ?! Kan någon hjälpa mig ?
Eller är det så jävla illa att jag måste leva med det resten av mitt sketna liv ?
Jag försöker ju själv ta tag i det men det går inte, så nu har jag fan gett upp.
Flera år av kämpande men misslyckats varenda gång.
Jag kämpar varenda dag, mitt liv är en enda stor kamp.
Och nu har jag tröttnat.
Jag står inte ut länge till.
Heaven - here I come !
Känner inte nånting.
Eller jo, jag känner så mkt så jag vet inte vad jag ska fokusera på,
och då blir det absolut ingenting.
Jag blir så jävla ledsen & besviken på mig själv hela tiden.
Inte en enda HEL dag kan gå och jag lägger mig i sängen med ett leende och känner mig stolt,
stolt över mig själv. Jag har aldrig någonsin känt den känslan, och tror inte jag kommer få
uppleva den heller.. Tyvärr "/
Jag förstår inte hur jag lyckas trassla till det för mig själv jämt och ständigt.
Varenda jävla dag i fan snart 21 år :/ när ska det ta stopp ?
Jag försöker tänka mig för , tycker det känns bra ..
.. men i slutänden går det åt helvete iallafall. Hur jag än vrider och vänder på det.
Snälla ?! Kan någon hjälpa mig ?
Eller är det så jävla illa att jag måste leva med det resten av mitt sketna liv ?
Jag försöker ju själv ta tag i det men det går inte, så nu har jag fan gett upp.
Flera år av kämpande men misslyckats varenda gång.
Jag kämpar varenda dag, mitt liv är en enda stor kamp.
Och nu har jag tröttnat.
Jag står inte ut länge till.
Heaven - here I come !
ångestkänsla -.-
Usch nu kom den där otäcka panikångestkänslan tillbaka "/
Inte känt den på riktigt länge.
Känner mig svimfärdig och rädd.
Rädd för att döden är på väg att hämta mig.
Att mitt hjärta bara skall sluta slå, nu när mitt liv börjar vända.
Rädd för framtiden - rädd för nutiden.
Fånga dagen sägs det, men hur fångar man den när ångesten är här?
Jag är rädd för att inte få uppleva allt jag vill.
Ett riktigt jobb, körkort, hus, barn, djur ... ja allt.
Som att mitt liv är alldeles för kort.
Ibland slår tanken mig att bli gravid bara för att få känna känslan.
Alldeles nyss så hoppade jag nästan av glädje,
nu ligger jag i soffan med rusande hjärta, hjärna som kokar
och tårar som gror sig allt större.
</3
Inte känt den på riktigt länge.
Känner mig svimfärdig och rädd.
Rädd för att döden är på väg att hämta mig.
Att mitt hjärta bara skall sluta slå, nu när mitt liv börjar vända.
Rädd för framtiden - rädd för nutiden.
Fånga dagen sägs det, men hur fångar man den när ångesten är här?
Jag är rädd för att inte få uppleva allt jag vill.
Ett riktigt jobb, körkort, hus, barn, djur ... ja allt.
Som att mitt liv är alldeles för kort.
Ibland slår tanken mig att bli gravid bara för att få känna känslan.
Alldeles nyss så hoppade jag nästan av glädje,
nu ligger jag i soffan med rusande hjärta, hjärna som kokar
och tårar som gror sig allt större.
</3
